Aspartamets historia...
Källa: Shopgun.se
- Rumsfelds hårda nypor och politiska kontakter spelade en avgörande roll för godkännandet av aspartam, storsäljaren bland sötningsmedel...
Kemisten Jim Schlatter befanns sig som vanligt i laboratoriet hos sin arbetsgivare G D Searle. Den här morgonen, i december 1965, arbetade han med att ta fram en ny magsårsmedicin. För att testa möjliga mediciner använde han olika aminosyror.
Lite senare på morgonen slickade Jim Schlatter på sitt finger när han skulle sträcka sig efter ett papper. Den söta smaken överraskade honom.
Hans första tanke var att den kom från munken som han hade ätit när han hade haft kafferast, men när han tänkte efter så hade han faktiskt tvättat händerna efter rasten. Misstankarna riktades snart mot den aspartyl-fenylalaninester som han hade arbetat med, och de bekräftades när han smakade på pulvret.
"Jim Schlatter och en kollega provade även substansen i kaffe, och la märke till att den söta smaken saknade en bitter eftersmak. Deras chef lyckades övertala Searle att upptäckten bar på möjligheten att tjäna stora pengar."
Searle började att producera studier som skulle visa att aspartam var ofarligt att konsumera. Företagets kostnader för forskning hade redan ökat med en tredjedel under 1973, och skulle nu fortsätta öka. Samtidigt hade myndigheterna inlett en granskning av forskningen bakom två av företagets bäst säljande läkemedel.
En kommitté ledd av senator Edvard Kennedy granskade de anklagelser om forskningsfusk som lagts fram efter att en artikel i en vetenskaplig tidskrift visat att Searles läkemedel kunde vara cancerframkallande.
Frågetecknen kring företagets forskning och de storsäljande läkemedlen fick aktien att falla kraftigt. Men Searles problem slutade inte där. En stor del av företagets finansiella tillgångar fanns i skatteparadiset Puerto Rico.
Med dessa tillgångar som säkerhet hade Searle lånat stora summor pengar. Nu översteg räntorna på lånen de inkomster företaget hade på kapitalet i Puerto Rico.
*
"- För att få ordning på företaget vände sig Daniel Searle, dåvarande vd på familjeföretaget, till sin politiske vän Donald Rumsfeld.
- Searle hade lärt känna Rumsfeld 15 år tidigare när han hade stött den blivande kongressmannens kampanj."
*
När Ronald Reagan gick segrande ur presidentvalet, ingick Rumsfeld i den grupp som skötte övergången mellan den gamla och den nya administrationen, som tillträdde i början av 1981. Enligt en försäljare på Searle hade Rumsfeld under ett möte med försäljarna sagt att han skulle se till att aspartam blev godkänt samma år.
Och så blev det. I april 1981 utnämnde Reaganadministrationen en ny chef för FDA, Arthur Hull Hayes. Hayes första stora beslut blev att godkänna aspartam som tillsats i torrvaror. Beslutet togs trots att en vetenskaplig nämnd bestående av forskare från tre universitet nyligen hade avrått från att godkänna medlet.
Forskarna ansåg att Searle inte hade visat att aspartam inte kunde orsaka hjärntumörer. En panel med fem forskare från fda studerade vetenskapsmännens undersökning för att ge Hayes en sammanfattning, och tre av dem höll med. Risken för hjärntumörer var inte utredd.
Två år senare godkände FDA aspartam även för drycker. Det blev Hayes sista beslut innan han slutade. Utöver rektorskapet på en läkarutbildning anlitades han som konsult av Burston Marsteller, en pr-byrå som arbetade för Searle.
Det är omöjligt att veta hur stort inflytande Donald Rumsfeld hade över Reaganadministrationens beslut att byta ut chefen för FDA, liksom det inte går att veta hur lyhörd den nye chefen var för Rumsfelds och Searls vilja att få aspartam godkänt.
Men händelsekedjan har åtminstone inte minskat uppfattningen att den amerikanska livsmedelsmyndigheten FDA hellre lyssnar till livsmedelsföretagen än ser till konsumenternas behov. Mot konspirationsteorin talar att flera länders livsmedelsmyndigheter redan hade godkänt aspartam när FDA fattade sitt beslut.
Två år efter att FDA godkänt aspartam sålde sötningsmedlet för 336 miljoner dollar och det blev snabbt det bäst säljande substitutet för socker i USA. Searle marknadsförde aspartam både som bordssötningsmedel, under varumärket Equal, och som ingrediens i livsmedel under varumärket Nutrasweet. 1985 köpte Monsanto Searle och slog ihop de två varumärkena till ett: Nutrasweet. Med argumentet att aspartam i huvudsak består av två aminosyror som förekommer naturligt i kroppen, marknadsförde Monsanto sötningsmedlet som det naturliga alternativet.
*
"- En av de mest uppmärksammade studierna om aspartam publicerades 2005 av European Ramazzini Foundation of Oncology and Environmental Sciences"
Organisationen studerar substanser som kan tänkas orsaka cancer. Dr Morando Soffritti, chef över organisationen, blev intresserad av att granska aspartam när han blev varse »oegentligheter« i Searles forskning från 1970-talet.
Searle hade använt för få råttor, och inte låtit dem leva tillräckligt länge, ansåg Soffritti, och drog igång en studie som skulle pågå i sju år. Medan Searle använt mellan 280 och 688 råttor använde Soffritti 1 900. Han lät dem också leva ett år längre.
Men Soffrittis slutsatser, att aspartam riskerade att orsaka en mängd olika cancerformer, till exmpel leukemi, bet inte på världens livsmedelsmyndigheter. Däremot gav studien ny kraft åt de grupper som hävdar att aspartam orsakar en mängd olika besvär, som huvudvärk, yrsel och blindhet.
Aspartam har även beskrivits som ett nervgift som när det bryts ner orsakar överstimulering av nervceller. I september 2008 spred ett stort antal bloggar kunskapen att Fun Light, en saft sötad med aspartam, kunde användas som bekämpningsmedel. Det var bara att hälla saften över myrorna på altanen och se på när de dog. Diskussionen om det nya bekämpningsmedlet plockades snart upp av medierna.
För människor ska aspartam dock vara ofarligt, enligt Livsmedelsverket. Så länge man håller sig inom de rekommenderade gränserna, 40 mg per kilo kroppsvikt. För en vuxen person motsvarar det fyra liter läsk per dag. Ett barn kan inte dricka mer än en och en halv liter.
/ Källa: Shopgun.se, redigerat av "Under Mattan"
LÄS HELA ARTIKELN PÅ SHOPGUN
***
***
Publicerad den 28 aug 2013
The patent for aspartame is now
online, and it reveals how the artificial sweetener is made. Genetically
modified E. coli bacteria are cultivated in tanks. They defecate proteins that contain aspartic acid-phenylalanine amino acid segments. That feces is collected and then treated through many chemical processes including methylation, which adds the toxic alcohol, methanol, to the mix.That's how aspartame is made. It might be time to rethink diet foods as healthy options. The Resident (aka Lori Harfenist) discusses.
***
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
2011, Socker och aspartam snart ett minne blott?
Källa: shopgun.se Posted on June 28, 2011
Nej, så långt kommer det inte att gå. Men när sötningsmedlet stevia blir godkänt i EU, troligen november i år, kommer det framför allt att användas för att ersätta socker och aspartam. Stevia utvinns ur en ört som ursprungligen växer i Sydamerika.
Örten har länge använts av befolkningen i Paraguay och sötningsmedlet har varit stort i Japan sedan 1960-talet. Det lockande med stevia är att det kan kallas naturligt, även om det inte används i sin ursprungliga form, som torkat blad. Stevia har inte heller några kända negativa hälsoeffekter.
Enligt en rapport från europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) påverkar inte steviakonsumtion blodsockret hos vare sig friska eller människor med diabetes typ 2. Vidare finner EFSA inga tecken på toxicitet eller carcinogenicitet i djurförsök. Dock finns enligt samma rapport anledning till viss oro för anafylaktiska reaktioner.
Liksom aspartam bryts steviosid ned vid höga temperaturer, till exempel vid bakning. EFSA säger dock att Stevia "kan brytas ner vid höga temperaturer" men enligt GRAS från FDA och andra källor är stevia stabilt vid höga temperaturer.
Stevia har använts i Japan i nästan 40 år och har 40% av marknaden för sötningsmedel. Amerikanska Food and Drug Administration (FDA) utfärdade i december 2008 ett så kallat GRAS (Generally Recognized as Safe) för användning av högkvalitativt steviaextrakt i livsmedel. Stevia är nu godkänt för användning i livsmedel i större delen av Asien, Nya Zeeland, Australien, Sydamerika och USA.
Stevia har varit godkänt för användning som en livsmedelstillsats sedan 2008 i Schweiz och Frankrike. EFSA rekommenderar ett gränsvärde för stevia-intag på 4 mg per kg kroppsvikt och dag, men bedömer att vid fullskalig användning som sötningsmedel kommer det gränsvärdet att överskridas för många individer.
Samtidigt underströks från International Stevia Council att nät EFSA gjorde sin exponeringsutvärdering antog man att all konsumerad mat och dryck innehöll en maximal dos stevia. Efter detta har maxdoserna reviderats.EFSA har rekommenderat EU att godkänna Stevia som kalorifritt sötningsmedel för livsmedel och dryck
*
Om stevia blir godkänt i november kommer den svenska marknaden redan i början av nästa år att ståta med såväl halstabletter som glass och drycker sötade med stevia.
*
U P D A T E 21 november 2011
Nyhet från Jordbruksaktuellt 2011-11-21
Nytt Sötningsmedel Godkänt
Ett nytt sötningsmedel, stevia som utvinns ur plantan stevia rebaudiana är nu godkänt för användning i från och med den 2 december.
Växten Stevia rebaudiana kommer ursprungligen kommer från Sydamerika. Stevia är cirka 2-300 gånger sötare än socker, men saknar kalorier. I Japan har det använts som sötningsmedel sedan 1970-talet och nu har det alltså godkänts även inom EU. Sötningsmedlet kan vara mycket intressant för exempelvis dryckesindustrin.
Jordbruksaktuellt
Tel: 019-16 61 30
Have a Coke and your last smile? - Aspartam, Rumsfeldt och historien bakom...
Publicerat som Information. Texter och bilder tillhör sina respektive upphovsmän
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
KOMMENTARER
Kommentera helst angående ämnet i artiklarna.
Juridiskt ansvar gentemot slavägarna (myndigheter) ligger helt hos kommentatorn. Uppenbara olagligheter inom hat och hets samt Bullshit & Trollshit plockas bort.