Den svenska atombomben
Av: Anders Wallerius Ny Teknik
Publicerad 27 mars 2012
Publicerad 27 mars 2012
Det svenska svampmolnet fyller himlen i Jokkmokk. Här är kulmen på det hemliga svenska atombombsprojektet, som 1985 avslöjades i Ny Teknik. I 25 år drev svenska militärer, politiker och högt uppsatta tjänstemän ett projekt som slukade tiotals miljarder kronor.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Under ett kvarts sekel pågick hemlig forskning på en svensk atombomb. Vid Försvarets forskningsanstalt började de trevande försöken kort efter att svampmolnen skingrats över Japan. Och de sista experimenten på vapenplutonium gjordes i februari 1972.
Editors notes:
-Med tanke på att Carl Bildt nyss exporterade 3 kilo plutonium till USA så kan det vara intressant att få en historisk överblick på hur Sverige i verkligheten förhållit sig till atomvapen och plutonium...:)
USA anklagas frekvent för att använda radioaktivt material i sina konventionella bomber för att öka effekten lite... I Fallujah, Irak, påstås skadeverkningarna efter USA:s radioaktiva vapen vara vara värre än de var i Hiroshima, Japan, när det gäller barnadödlighet och cancer.
"Dramatic increases in infant mortality, cancer and leukaemia in the Iraqi city of Fallujah, which was bombarded by US Marines in 2004, exceed those reported by survivors of the atomic bombs that were dropped on Hiroshima and Nagasaki in 1945, according to a new study."Att ge mer plutonium till USA som utfört dessa brott mot mänskligheten visar Sveriges rätta plats i världen och hur vi bör uppfattas historiskt. De Törnrosa-sagor som skolan och media hjärntvättat befolkningen med under alla år gäller inte riktigt längre...
*Bilder från tidiga Amerikanska provsprängningar och atombombsoffer från Japan.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
*
Den svenska atombomben (artikeln fortsätter...)
Under tiden hade de svenska atombombsforskarna konstruerat allt som behövdes för att starta bombtillverkningen med ett par månaders varsel.
Den 28 augusti 1957 skakas den svenska lappmarken av en kraftig detonation. Tryckvågen sprider sig många kilometer från detonationsplatsen, och förstör byggnader, fordon och elektronik på sin väg.
Det största svampmolnet reser sig en kilometer över den svenska moränmarken.
Bombtesterna i Nausta utanför Jokkmokk är det närmaste en riktig atombombssmäll som Sverige kommer under sin tjugoåriga kärnvapenhistoria. Syftet är att se hur natur och materiel klarade det enormt höga trycket från en kärnvapensmäll.
Vid det första försöket 1956, med kodnamnet Sirius, detonerar tre laddningar med det konventionella sprängämnet bonyl. Laddningarna var på 600 kilo, 6 ton respektive 60 ton, där varje ton motsvarar 600 kilo trotyl. Året efter genomförs det andra försöket, med kodnamn Vega, där två laddningar skjuts av. Den ena på 5 ton och den andra på 36 ton bonyl.
Men det är den äkta varan man är ute efter. Som så många andra nationer i världen efter andra världskriget vill även Sverige ha kärnvapen i sin arsenal. Utan atombomber är landet ett lätt byte för fienden, argumenterar bland andra Nils Swedlund, försvarsstabschef och senare ÖB.
Jämfört med andra länder har Sverige en rad fördelar som gör det möjligt att skaffa nymodigheten. Här finns obegränsad tillgång på uran, här finns vetenskaplig och teknisk kompetens och här finns en industri och en infrastruktur som inte sargats av kriget.
Till en början gör den svenska regeringen ett antal försök att få tillgång till amerikansk kärnvapenteknologi.
Det gäller allt från färdig teknisk utrustning till kärnvapenmaterial och tekniskt kunnande.
Eisenhowers program
Men Sverige bemöts på samma undvikande sätt som alla andra länder som vid den här tiden vill ha egna atomvapen. USA erbjuder sig i stället att bidra till ett civilt, svenskt kärnkraftsprogram. Genom president Eisenhowers program ”Atoms for Peace” får Sverige tillgång till anrikat uran från USA, på villkor att det används i enbart energiproducerande reaktorer. I villkoret ingår att USA får rätt att inspektera de svenska kärnenergianläggningarna.
Amerikanerna förlitar sig på att det blir för kostsamt och för komplicerat för lilla Sverige att bygga egna atombomber. Utvinning och anrikning av uran kräver stora resurser, liksom konstruktion och produktion av kärnvapen. Visserligen kan Sverige bygga egna kärnvapen i teorin, men den amerikanska administrationen bedömer det som osannolikt i praktiken.
Den svenska regeringen försöker då köpa färdiga kärnvapen från USA. Men även det bemöts negativt.
Visst kan Sverige få köpa amerikanska bomber, men bara om man överger sin neutralitetspolitik och skriver på ett försvarsavtal med USA. Och dessutom låter amerikanarna få kontroll över hur de svenska kärnvapnen används.
Inget av alternativen lockar den socialdemokratiska regeringen. Det enda som återstår i mitten av 1950-talet är att bygga upp ett eget atombombsprogram, det som blir ”Den svenska linjen”. Den går ut på att klara hela tillverkningen, från uranbrytning till färdig bomb, inom landets gränser. Statsminister Erlander argumenterar för en svensk bombsatsning 1954, och 1956 klubbar riksdagen igenom den svenska linjen.
Men arbetet på bomben har påbörjats långt tidigare. Foa, Försvarets forskningsanstalt, och AB Atomenergi har sedan slutet av 1940-talet dragit upp riktlinjerna på ett gemensamt civilt och militärt kärnenergiprogram.
Stor svensk fyndigheter av uran
Att få tag på uran är det enklaste. Sverige har bland världens största fyndigheter av uran, kanske den allra största i västvärlden. De uranhaltiga skiffrarna finns i Närke, i Östergötland och runt Billingen och Falbygden.
Foa utvecklar kort efter kriget en metod att utvinna uran genom att bränna den kolartade kolmen, som finns i alunskiffer, och laka ut uranet ur askan. Det första uranet kommer från Nobels gamla svavelsyrafabrik i Vinterviken i Stockholm. Senare byggs ett utvinningsverk för uran i Kvarntorp i Närke, och 1953 börjar fabriken producera fem ton uran om året. En ännu större uranfabrik tas i drift i Ranstad 1965, som levererar 120 ton uran om året från fyndigheterna på Billingen.
För att få fram material till atombomberna behövs en reaktor där uran omvandlades till vapenplutonium. Det effektivaste sättet att få fram stora mängder plutonium på kort tid är att använda naturligt uran i en reaktor med tungt vatten.
En försöksanläggning för framställning av tungt vatten byggs intill uranfabriken i Kvarntorp. Där skiljs det tunga vattnet ur vanligt vatten med hjälp av upprepad hydrolys, där den tyngre molekylen reagerar långsammare och blir kvar i vätskeform. Enligt planerna ska en större tungvattenfabrik anläggas i Ljungaverk, men planerna blir aldrig verklighet.
I väntan på eget vatten importerar Sverige tungt vatten från Norsk Hydro. Kontakterna med Norge är goda vid den här tiden, och det norska vattnet är inte förknippat med några restriktioner. Det hjälper till att den norske försvarsministern och tidigare motståndsmannen, Jens Hauge, har goda förbindelser med den svenska militären, och att Marcus Wallenberg sitter i styrelsen för Norsk Hydro som äger tungvattenfabriken i Rjukan.
När den första reaktorn startas 1954, trettio meter ner i berget under Tekniska högskolan i Stockholm, är den laddad med tre ton franskt, metalliskt uran och fem ton tungt vatten från Norge. Trots att reaktorn körs för att maximera produktionen av vapenmaterial, ger den bara ett halvt gram plutonium om dagen. Det räcker inte till några atombomber, men väl till de första trevande experimenten.
Första plutoniumleveranserna
I stället är det den nybyggda reaktorn i Ågesta som står för de första plutoniumleveranserna till Foas atombombsfabrik i Ursvik, nordväst om Stockholm. Helt enligt bombmakarnas tidsplaner från 1958, kommer det första plutoniet till Ursvik 1962.
Därefter ska mellan ett halvt och ett kilo plutonium levereras från Ågesta varje vecka, och 1963 ska det finnas tio kilo plutonium till den första bombprototypen.
Totalt ska Ågestareaktorn producera 30 kilo vapenplutonium.
Ågesta, som förser Farsta med fjärrvärme, är Sveriges första kommersiella reaktor. Men de civila intressena kommer i andra hand och den optimeras för att tillverka plutonium, bland annat byts bränsleelementen ofta. Ändå producerar Ågesta långt ifrån så mycket plutonium som behövs i atombombsfabriken. Det kanske räcker till ett par, tre laddningar, men inte till det hundratal som bombmakarna planerar.
Foa och Atomenergi planerar 1957 att bygga en eller två rent militära reaktorer med enda syfte att producera vapenplutonium. Men projekten rinner ut i sanden. Istället vänds blickarna mot Marviken, den civila tungvattenreaktor som Vattenfall vill bygga på Vikbolandet utanför Norrköping.
Den präglas redan från början av bombmakarnas intressen. Konstruktionen anpassas för att maximera utbytet av plutonium, bland annat genom att man sänker driftstemperaturen i härden och byter bränslestavarna ofta under drift. Ändringarna ökar utbytet av vapenplutonium och garanterar kontinuerliga leveranser till bombfabriken. Och det ger Marviken kapacitet att förse bombmakarna med 80 kilo vapenplutonium om året, vilket räcker för den planerade årsproduktionen av tio kärnladdningar.
Men Marviken blir ett ekonomiskt och tekniskt fiasko, och reaktorn tas aldrig i drift. Bland annat har kravet på hög plutoniumproduktion lett till en onödigt komplicerad och dyr konstruktion.
Ska man få vapenplutonium måste de använda bränslestavarna från reaktorn upparbetas. Det sker till en början hos Foa i Ursvik och hos Atomenergi i Studsvik. Men en större anläggning planeras i Sannäs på västkusten, så långt från Sovjet som möjligt. Fabriken är tänkt att ligga i ett omfattande bunkersystem djupt ner i granitberget. Men de planerna skrinläggs 1970 samtidigt som Marviken stoppas.
Den kärnkemiska processen att extrahera vapenplutonium ur reaktoravfall är omfattande och kräver flera radioaktiva och giftiga steg, bland annat med olika syror, emulsioner och lösningsmedel. Den svenskättade nobelpristagaren Glenn Seaborg, som utvecklat Purex-processen för att framställa plutonium åt det amerikanska atombombsprogrammet, hjälper även till med de svenska, kärnkemiska processerna.
De allra första, grönskimrande milligramdropparna plutoniumlösning droppar fram hos AB Atomenergi 1954. Det tar många år innan atombombsforskarna har gramkvantiteter till förfogande. Plutoniumet behövs för att man ska lära sig hur det exotiska och giftiga materialet beter sig, såväl kemiskt och fysikaliskt som rent bearbetningsmässigt. Att gjuta och svarva plutonium till atombombsladdningar är en delikat uppgift för Foas tekniker.
Den färdiga atombomben består av ett underkritiskt, sfäriskt skal. Sfären omges av ett traditionellt sprängmedel som, vid detoneringen, komprimerar sfären till överkritiskt tillstånd. Runt plutoniumsfären finns en neutronreflektor av uran som ger en effektivare explosion.
Själva kompressionen tar cirka fem mikrosekunder, och det är viktigt att neutroner tillförs från en neutronkälla och tänder laddningen i rätt ögonblick. Det måste ske inom någon mikrosekund när laddningen är som mest komprimerad.
Tändningen säkerställs av Foas egenutvecklade utlösningselektronik och neutroninjektor.
Konstruktionsberäkningarna för bomben utförs i en av Europas kraftfullaste stordatorer, en IBM 7090, som köps in av Foa i början av 1960-talet.
Där simuleras bland annat hur laddningen blir kritisk, vilka neutronflöden som krävs för att detonera bomben och vilka geometrier som är bäst för laddningen.
Med hjälp av datorn kan principerna för bomben omvandlas till konstruktionsdata.
Experiment med plutonium
På KTH och i Ursvik görs kärnfysikaliska experiment med plutonium. Bland annat används en stor van der Graaff-generator för att mäta plutoniumkärnornas tvärsnitt, vilket är ett viktigt mått på sannolikheten för en kärnreaktion. Tidigt inser man att de första uppskattningarna, att det krävs femtio kilo plutonium per laddning, är fel. Det räcker med sex kilo per bomb, vilket lättar trycket på den kritiska plutoniumframställningen.
De praktiska proven görs vid Foas försöksstation i Grindsjön på Södertörn. Där tillverkas och testas de spränglinser som pressar ihop plutoniumsfären till en överkritisk kula. Effekten studeras med en egenutvecklad, unik röntgenkamera där man kan följa kompressionen i detalj med hög tidsupplösning. Bland annat försöker man öka densiteten hos plutoniumet med högt tryck för att minska den kritiska massan och därmed minimera behovet av vapenplutonium.
Redan i slutet av 1950-talet har bombmakarna tillräckligt mycket kunskap för att tillverka en primitiv atombomb. Och 1965 är konstruktionsarbetet på en avancerad laddning klart, prototyperna till delarna finns på plats och bombmakarna har tränat på sitt hantverk.
Vid Foas anläggningar i Ursvik och i Grindsjön är i stort sett allt färdigt för att man ska kunna montera ihop färdiga atombomber.
Det enda som återstår är ett politiskt beslut och knappt tio kilo plutonium.
Sverige har skrivit under provstoppsavtalet 1963, men Foa har färdiga planer på att genomföra underjordiska provsprängningar i Nausta, där försöken med bonylladdningar genomfördes några år tidigare.
Men några provsprängningar behövs egentligen inte. Den hemliga atombombsforskningen har gjort Foa-forskarna duktiga på teoretiska beräkningar, simuleringar och modellprov.
Bombmakarna är så säkra på sin konstruktion att de är beredda att gå direkt till produktion, utan att provspränga en riktig bomb.
Men tiden har sprungit förbi atombombsivrarna. Det civila Sverige har sagt nej till kärnvapen flera gånger i riksdagen, och militären har själv börjat ifrågasätta nyttan av en atombomb.
Sannolikt händer något 1964, som förklarar det svalnande intresset för den svenska atombomben.
En god gissning är att USA, inför risken att Sverige skaffar egna atomvapen, sträcker ut sin kärnvapensköld till att täcka även Sverige.
Uppgifter om detta är kvalificerat hemliga, men en överenskommelse kan ha inneburit att USA lovar att skydda Sverige i händelse av ett kärnvapenkrig.
Det skulle förklara den märkliga utbyggnaden av de svenska landsvägsbaserna, så att de får kapacitet att ta emot USA:s strategiska bombflyg. Och att munstyckena på de svenska lufttankningsplanen anpassas till Nato-standard. Det förklarar också varför de amerikanska underrättelserapporterna, som tidigare varnat för Sveriges kärnvapensatsning, plötsligt tonar ned risken.
Fokus på nedrustning
I mitten av 1960-talet når den svenska kärnvapenforskningen sitt maximum, och klingar därefter av. I stället läggs fokus på internationell nedrustning, vilket ger bombmakarna nya, viktiga arbetsuppgifter.
När 1960-talet närmar sig sitt slut, efter tjugo års storsatsning på en svensk atombomb, finns bara rester av programmet kvar.
I Ursvik förvaras fortfarande ett knappt kilo vapenplutonium. Några hekto av det användes vid en serie avslutande experiment i februari 1972.
Tio skalenliga modeller av riktiga kärnladdningar provsprängdes för att man ska kunna göra de sista detaljerade studierna på hur plutoniumsfären beter sig när den imploderar och komprimeras.
Merparten av det svenska plutoniet skickades därefter till Storbritannien, men en liten del finns alltså fortfarande kvar i Sverige. Dock inte tillräckligt för en atombomb.
Vid sidan om Naustasmällen 1957 är sprängförsöken i Sundbyberg 1972 det närmaste en riktig atombomb som Sverige har kommit.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Fakta: Bombvåren blev till atomvinter
- 1945: Den första atombomben provsprängs i USA. Bomberna släpps över Japan. Försvarets forskningsanstalt, Foa, bildas.
- 1947: AB Atomenergi startas för att utveckla civil kärnkraft.
- 1951: Foa och Atomenergi samordnar sina civila och militära verksamheter inom kärnenergiområdet.
- 1953: Foa formulerar ett kärnvapenprogram som omfattar produktion av tio kärnladdningar.
- 1954: Uranutvinning startas i Kvarntorp i Närke. Reaktorn under KTH i Stockholm börjar producera plutonium.
- 1955: Atomenergiutredningen föreslår ett helsvenskt kärnenergiprogram.
- 1956: Riksdagen beslutar om ”Den svenska linjen”, med reaktorer som ger energi ur svenskt uran, men också plutonium till atombomber. Beslut tas om bygget av Ågestareaktorn i södra Stockholm. Tre stora sprängladdningar detoneras i Nausta i Lappland för att simulera en atombomb. Socialdemokratiska kvinnor tar ställning mot atombomben.
- 1957: ÖB vill börja tillverka atombomber. Foa får tillstånd av regeringen att köpa vapenplutonium från England. Riksdagen förbjuder kärnvapenforskning. Ytterligare två sprängladdningar detoneras i Nausta.
- 1958: Foa bygger plutoniumlaboratorier i Ursvik, nordväst om Stockholm som ska stå klara 1962. Designen av Ågesta för plutoniumproduktion.
- 1959: Foas anläggning i Grindsjön, i Nynäshamn söder om Stockholm, byggs ut för tillverkning av kärnvapendelar. Sverige förfogar över drygt fem kilo plutonium. ÖB kräver att bombtillverkningen startar. Riksdagen säger åter nej.
- 1963: Provsprängning av atombomb planeras i Nausta. Bombkomponenter tillverkas.
- 1965: Sverige står berett att inom ett halvår tillverka sin första atombomb, och därefter ytterligare två.
- 1966: Kostnaderna skjuter i höjden. Militären ifrågasätter nyttan av kärnvapen.
- 1968: Riksdagen beslutar avstå från kärnvapen.
- 1969: Kärnvapenförberedelserna vid Foa och Atomenergi avvecklas. Ågestas plutonium skeppas utomlands.
- 1972: Kärnvapenprogrammet avslutas. Plutonium provsprängs med vanligt sprängmedel.
- 2011: Ett tjogtal personer vid Foa håller än i dag på med teoretisk kärnvapenforskning, och vid Chalmers i Göteborg pågår fortsatt forskning på kärnkemi.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
*Bilder från tidiga Amerikanska provsprängningar och atombombsoffer från Japan
*Bilder från tidiga Amerikanska provsprängningar och atombombsoffer från Japan
Sverige fick inte i gång en explotion.
SvaraRaderaMen en reaktor i uppsala gjorde radioaktivt pulver!
Så Sverige kan ha dirtybombs.
Sverige & Carl Bildt har hjälper i a f USA så att deras militär inte behöver leta efter "råvaror" till sina projekt...
Raderahttp://undermattans.blogspot.de/2012/04/carl-bildt-krangde-3-kilo-plutonium.html
FOA har bara jävla klåpare som spionerar på folk då foa har två läger som är delat.
SvaraRaderaTeknikdelen har lekstuga med en invertes beundraskara med en lekfarbror som dagispappa.
Den andra delen är kronläkarnas del där dom exprimenterade på folk.
Mycket rykten blir det om sådana ställen.
Att dom har hemliga blodpreparat vet jag om och att dom har mycket försök med kemiska stridsmedel och råttor.
Även rykten om en sexig kamsportsgudinna som tränar och blir superdopad på heltid.
Sveriges area 51 som leker med raggarmotorer och bygger hemmagjorda vapen.
Knogjärn med pistolskott och grishuvuden att boxa på.
Sedan arkiveras ideerna i svensk flygbladsproppaganda som sprids då Sverige är under okupation.
Men att bygga atombomber är dom för blåsta för själva då svenska atombombsprojektet blev ett radioaktivt pulver och stoppades i föråd.
Blev ingen knall liksom.
Så ryktena kan ni skriva om då Sveriges atombomber är gjorda i England.
Jo, det låter som militärens speciella lilla gökbo;
Radera"Grishuvuden att boxa på" i kombination med atombomber från England?
Troligen är den här killen djupt inblandad i det hela:
http://undermattans.blogspot.se/2015/09/englands-premiarminister-cameron.html
Som jag skrev är det rykten om militära gökboet som kallas för FOA.
RaderaSvenska militära hemligheter är skandaler och inga revolutionära saker.
Att bara varit svensk värpliktig innebär att man vill inte ens ta i skiten mer.
Och en del kan dom inte ens ta ut ur militära register.
Och det räcker med att kronans läkare gjort sin stämpel på ens sjukjournaler.
Att vara i statens ägo blir man en del av svenska militära hemligheter som är skandaler.
Att medvetet skita framför befälsinspektörer vid övning gör en till ett arkiverat skit som inte får synas.
Dags att ta ur skit ur militära register.
Så det behövs mera skit innan dom släpper mig fri.
Försvarshemligheter får inte synas här och det är därför staten håller koll på sina riksvådor.
SvaraRaderaJag har inte varit militär alls men jag finns registrerad.
Beror på att jag är ofrivillig försökskanin åt staten läkare som vill se hur man fungerar med annat än blod i ådrorna.
För om man byter ut blodet på människan blir man annorlunda.
Även många kröp i radioaktivitet och övade sanering.
Och folk blir annorlunda av radioaktivitet också vilket är intressant för dessa läkare.
Så jag tycker det är fel att dom inte övade riktigt med vapen.
Kan man inte ta reda på skjutna offer kan man inte vårda i krig heller.
Vi kröp i napalm som brann samtidigt som jag ville skjuta halva kompaniet.
Men vi fick bara ha röda träkulor i patronerna.
Svensk militär är bara för veklingar och jag blev missnöjd.
På foa har dom gjort stordåd och enorma framsteg.
SvaraRaderaAtt odla potatis i slutna utrymmen där människan blir instängd och saknar mat.
I svenska arteses finns oftast vatten och el.
Potatis läggs på tidningspapper på golvet där folket bajsar och vattnar.
Hål i en madrass med en gammal kniv gör att blasten kan titta fram och sola sig under lysrör.
På beordran ställer dom sig på led och pinkar i madrassen och väntar på bättre tider.
Forskningen på foa räddar liv.
Foa har ett stort lager av matreal världen över väl dokumenterat och sorterat i hyllor.
SvaraRaderaMen brittiskt chabham saknar dom än då raggarna i falun stal det framför dom svenska agenter som stal det i sin tur på brittiska öarna.
Plattan låg i en brodel som var mobilt flyttbar.
Skrotpriset var lågt och frågan om du är i från arteses var given.
Fint aluminiumliknande matreal som det blir starka gängor i.
Foa har dålig ordning och en konstig norrländsk herarki med inbördes beundran.
SvaraRaderaLekledare och anhängare med idoldyrkan för ideoter där gammal femtionio uniform är hipp.
Beror på norrländskt inavel och brist på urval av expertis får ej vanligt folk beträda denna hemliga del av Sverige.
FOA har ochså kronläkare!
SvaraRaderaHemligheterna som är militära hemligheter är hemliga även om allt kommer ut vilket är en svensk specialitet.
Att ha näsan högt och sedan gömma sig och säga att det preskriberar vi och låtsas om ingen ting.
FOA kartlägger även matriel i sverige då raggarna har strategiska motordelar med mera kubiktum än en volvo.
Så svenska agenter är fullt upptagna att spionera på inhemsk expertis när det gäller tekniska lösningar då försvaret inte klarar av saken.
Det norrländska kynnet är lite introverthet och telefonskräck då privata företag ska kontaktas och det är MUST som får gå ärenden med dyrk.
För det är privatimporterade dataprogram som har dom i våda.
FOA forskar även i efekthöjningar och klarar av att montera edelbrock insug och få det att fungera.
På FOA har dom teknisk kompitens och dom är otroligt duktiga med.
Rykten finns men sanningar får vi vanliga svensson aldrig ens reda på.
SvaraRaderaOm svenska atombomber finns i lager har internationella atomorganet koll på det då syftet är att avskräcka med dessa vapen.
Rykten finns med brittisk handel om några stycken.
Viggen är vapenbäraren då hastighet och stigförmåga är ett måste.
Rykten säger att dom skulle flyga över östersjön på låg höjd i hög fart och göra en Immelman och lobba bomben över ryska hamnar innan dom åker över östersjön och anfaller Sveriges kust.
Också att en specialversion på viggen skulle byggas då farten prioriteras med karbon sektioner i flygkroppen som skydd mot värmevallen runt mac3.
Att reversern är borttagen och piloten har kylning i kabinen.
I själva verket skulle ett sådant projekt kostat mycket och dragit uppmärksamhet med sig.
Så en vanlig AJ version med modernare motor skulle räcka ändå.
Viggen står här och där i dålda hangarer och blir lättare att gömma än en specialversion.
Så tricket med vapenskrammel är att påvisa en direkt fara med kababilitet och samtidigt dölja vart prylarna finns.
Sedan om det är i dag lika politiskt riktigt då den andra sidan östersjön börjar bli nato.
Så det enda vi vet är att våra skattepengar förlorades och flög i väg med den förmodade atomvinden.
Jag kan bara säga som vi tror då vi svennar bara hört talas om FOA och aldrig ens varit där.
SvaraRaderaDet är nog ett ruskigt ställe där dom förvarar folk som inte får vara fria och inte får synas.
För dom har elaka läkare där som leker frankenstanie och väcker upp döda med blodförtunnande medel och elektroder direkt i hjärtat matat via ett merklin agregat och krokodilklämmor.
Sedan står dom och darrar och jämrar sig att!
Jag lever lever och jag lever... Medan en läkare hjälper honom att hålla balansen.
Likstelheten gör att dom blir lita konstiga i gången och dom har svårt med den ursprungliga dialekten.
Så vem fan vill tala om FOA och atombomber!
Jag hoppas inte att dom försöker då det blir totalt jävla.....
Jag är glad att jag inte har mer än röda korset på mina läkarjournaler så jag slipper få sprutor med tvång och bli vårdad med radioaktiv tång då kvinnor skulle ha....
Uch!
"Sedan står dom och darrar och jämrar sig"
RaderaFOA har kanske en hemlig källare med neonbelysning där läkare & SM-madammer roar sig med aktiviteterna du beskriver?;)
Det klart det är så att det är farsiliteter ni vill ha i bloggen då sanning är farligt.
RaderaBeroende på bloggens innehåll blir ämnet farsistiskt.
Precis som att prata med en religiös person måste man lägga rättorik och sanning åt sidan.
Att kring-gå rätt och göra sido-mål av allt och låta troendet regera.
Vi vill att ni frågar folk och låta folk svara.
Då kan man få fram både sanning och farsiliteter.
Hur många bombnedslag finns i Sverige?
Hur förhindrar man smitta att spridas?
Vad blir det för avart av att fråga?
Och vad är populism?
Populism är ett utryck på populära teelser och populism finns i alla kattegorier av farsiliteter.
Men varför måste populismen förknippas med farsiliteter då det finns äcklig avslöjande journalistik.
Som amerika och jävla Walt diesny måste man kringå sanning så barn får rätt uppfostran.
Okunskap genomtränger i rubrikerna!
SvaraRaderaSvenska atombomber liknas som jävla fibaktuellt eller stopp!
Sverige saknar kunskap att göra egna saker helt.
till och med flygindustrin med våra nationalklenoder har utländska motorer.
Så fort det ska göras något vettigt måste någon annan ingenjör i från något annat land göra sitt.
Klåpigheter och det svenska kynnet gör att Sverige är ett smygland.
Tur att Karl Gustaf kung av Sverige inte har mera till förfogande.
Ryktena säger att Sverige hade inga atomoffer och saknade kunskap.
SvaraRaderaPersoner i från samhällets botten fick ta i mot radioaktivitet och hölls i fångenskap med graviditet.
Det finns rykten om svenska atombomber bland vanligt folk.
SvaraRaderavanligt folk är också militärer och nog tror jag på dessa rykten även om dom inte går ut offentligt med något sådant.
inget är riktigt offentligt i Sverige. och militärjuntan regerar överallt som har med öppenhet att göra när det kommer till det militära.
Sverige och militär har inget med demokrati att göra.
Då Sverige inte är en riktig demokrati kan vi bara låtsas att nyheter visar riktigt.
En bild över Stockholm. Med ett fyrkantigt slott på ena sidan och regeringen som är rund på andra sidan.
Diktaturen mot en falsk demokrati.
Att slå om en spak under slottet enligt rykten skapar Sverige ett maktskifte och mobilisation.
vad skattebetalarna igentligen betalar i Sverige för sin anrika diktaturarme finns det inte heller pålitliga siffror på.
Sverige har tio miljoner medborgare men militären är större matriellt per person än tex israel.
varje generation får arbeta i hop skatt till egen uniform och två vapen med en pall med proviant pluss en halv lastbil samt ca 45 kvadratmeter katakomb.
Ammunition och en stor aktiportfölj i marinen och flugvapnet som dom får betala själva.
varje generation får betala sitt då allt ska modärniseras. likt förbannat vet jag ej var jag var krigsplacerad själv då dom inte har en riktig organisation
Riktiga siffror är ingen som vet och ingen vill luska i skiten heller.
Det enda vi vet är att skatten är för hög och det skapar missnöje och dålig stadsekonomi.
Sju och en halv månad rekryt enligt lagen på alla män då dom har testat allas inteligenskvot och placerat respektive i rollen att försvara en neutralitet som ingen förstår då EU och nato ska skapa ett stabilt europa.
Knugen heter han som är symbolen över Sverige och militärjuntan.
Utrycket Knugen är sydsvenskt utryck för kuken ! då vi inte får smäda kungen enligt lag.