SD vill inte namnge
privata givare till partiet
Partistöd. - Detta ämne har svenska politiker diskuterat hur många gånger som helst under åren, och resultatet blir alltid detsamma;
- Fortsatt mygel med partistödet i bananrepubliken Sverige...
Svensk politisk korruption illustreras enklast och bäst genom följande fakta:
"Sverige är, förutom Malta, det enda av EU:s 27 medlemsländer som saknar en lag om partifinansiering."
- Att det just är SD som inte vill denna gången är egentligen helt ointressant.
Sveriges 8 partier är idag mer eller mindre en stor lycklig enhet som alla gynnar andra intressen än fred, frihet och folkets bästa. Det finns ibland tillfälliga undantag, men ändå inget som imponerar nog för att man ska höja på ögonbrynen..
Förra gången dessa Wallenbergs kärringar (våra politiker :) ) gnällde om partistödet så var det väl moderaterna som inte ville redovisa? Eller var det sossarna? Eller bägge?
...Som sagt, helt ointressant eftersom de ändå är ungefär lika korrupta allesammans.
Det låter kanske i hårdaste laget, men sanningen är den att om våra politiker varit rakryggade och ärliga så hade partistödet redovisats för länge sedan, precis som de gör i de flesta andra jämförbara länder.
- Redovisning av partistöd är en självklarhet i en äkta demokrati.
Denna gången skyller vi på SD!
Enligt Söder, SD, är det i första hand risk för hot mot bidragsgivare som hindrar SD från att stödja en överenskommelse eller lag om öppen redovisning av större bidrag från privatpersoner.
Det låter som dagens SD inspirerats av sina sionist-vänner i partiet. De spelar vanemässigt på offerkortet så fort det är det minsta lilla problem med tillvaron. Snart börjar väl SD-pojkarna gapa om konspirationsteorier när de inte får som de vill..? :)
SVD rapporterade 2012-11-02 "att de övriga sju riksdagspartierna ska, är det tänkt, träffas för att skriva in i den frivilliga överenskommelsen dem emellan att bidrag från privatpersoner på mer än 20 000 kronor ska specificeras med namn."
*
Gud va gulligt! Kan inte VI också, alla vanliga människor, träffas och skriva några "frivilliga överenskommelser..?"
*
-Då kan vi kanske skippa alla fascistiska kontrollerande lagar i landet?
Vi vanliga människor kan ju skriva några kul "frivilliga överenskommelser" som t.ex.; att vi inte ska råna banker på söndagar och inte köra bil mot rött ljus??
Enligt justitieminister Beatrice Ask (M) är ambitionen att ha en lag på plats i tid för att kunna användas i valen 2014. Förutom riksdags-, kommun- och landstingsval är det ett år då även val till EU-parlamentet äger rum.
Med tanke på vad Beatrice hittills åstadkommit inom antikorruption i sitt arbete blir bästa tipset; - håll inte andan av förväntan.
---SD:s okända finansiärer---
En artikel av: Monica Kleja och Birgitta Forsberg, Publicerad 30 november 2010 i affärsvärlden.
Bidragsfusk, svarta pengar och hemliga finansiärer har medverkat till Sverigedemokraternas valframgång. Men den största donatorn är du. Affärsvärlden har granskat hur SD fick råd att bli riksdagsparti.
En grön ståldörr öppnas i parkeringsgaraget under ett hus på Södermalm i Stockholm. I en underjordisk kulvertliknande lokal med kala vita väggar och lågt i tak fanns tills nyligen Sverigedemokraternas centrala partilokal. En nödutgång leder till en port på en annan gata.
Det är från denna källare som partiledaren Jimmie Åkesson har tagit Sverigedemokraterna in i riksdagen på Helgeandsholmen ett par kilometer bort. Men hur gick det egentligen till? Ja, en av knäckfrågorna var finansieringen.
- Finansieringen är en fråga som inte får underskattas. Den är avgörande för alla politiska partier i hela världen.
För ett så här litet parti kan väldigt få personer ha spelat en avgörande roll för hela framväxten, säger Tommy Funebo.
Han hoppade av partiet år 2004 och tog med sig interna dokument till den numera världskända författaren Stieg Larsson på den antirasistiska tidningen Expo. (Israel-antirasistiska EXPO. Reds.Anm.)
Rykten börjar snurra så fort någon välbeställd person närmar sig partiledningen. I valrörelsen 2010 syntes en affärsman i kretsen kring Jimmie Åkesson. Den elegant klädde mannen har tidigare drivit bolag i Skåne, bor på en flott adress i Stockholm och syns på Stureplans innekrogar. I kändisvimlet verkar 44-åringen gärna posera lite utmanande för fotograferna, men Affärsvärlden vill han inte tala med.
Snart började det glunkas om att mannen, som startade ett nytt företag år 2008, var Sverigedemokraternas stora hemliga finansiär - något som partiets kassör Per Björklund förnekar.
Men varifrån har pengarna kommit?
Jultomten
Vissa kallar Lars-Erik Aldin nazist, men själv säger han att han är kristen. (kanske en kristen nazist? Reds.Anm.)
- I Apostlagärningarna står det att Gud har fastställt olika folk och bestämt gränser mellan dem. Det hycklar de bort i kyrkan, men det håller Nationaldemokraterna väldigt hårt på, säger han.
Den numera 90-årige Lars-Erik Aldin har varit med och stöttat Sverigedemokraterna ända sedan partiet formellt bildades ur rörelsen Bevara Sverige Svenskt, BSS, 1988. Det var innan Nationaldemokraterna bröt sig ur Sverigedemokraterna.
- Nationaldemokraterna har ungefär samma politik som Sverigedemokraterna, fast Nationaldemokraterna är lite hårdare.
Men ska man komma in i riksdagen måste man ha en mjukare politik, säger Lars-Erik Aldin.
Aldin är välbeställd. Han har jobbat som fastighetsekonom i Stockholms stad och sparat ihop en förmögenhet. Ändå betalade han i början bara medlemsavgiften på en hundralapp eller två per år till partiet.
Men när SD fick nytt ledargarnityr 1995, Mikael Jansson blev partiledare och Arnold Boström kassör, förändrades läget. Boström hade en examen från Handelshögskolan i Stockholm och kunde det här med ekonomi. Nu blev det ordning på partiets räkenskaper och så småningom vågade Lars-Erik Aldin ta steget att bli revisor.
Boström och Aldin blev ett radarpar för den så viktiga finansieringen. Under deras tid vid kassaboken började det även ramla in stora summor.
När duon tog över ansvaret hade partiet i storleksordningen 50 000-100 000 kronor på ett postgirokonto. Men i december 1999 satte någon in 100 000 kronor hos Sverigedemokraterna.
Ett år senare kom personen, som snabbt döptes till Jultomten, med en julklapp på 200 000 kronor. År 2002 kom 300 000 kronor i januari och i februari år 2003 kom 1 miljon kronor.
Totalt alltså 1,6 miljoner kronor. Allt enligt Boström.
Boström berättade för Tommy Funebo att det var Aldin som var Tomten, enligt Funebo. Och när Funebo senare hoppade av hamnade uppgifterna hos Expo. Men Aldin vill inte kännas vid dem.
- Nej, det var ett begrepp som kom fram. Partiet ville inte tala om någonting utan styrka anonymiteten bland givarna. Tomten var en allmän beskrivning på anonymiteten, säger han.
En annan välbeställd person som fanns runt de invandrarfientliga rörelserna på högerkanten var Carl Lundström, kallad knäckebrödskungen för att han var en av arvtagarna till faderns företag Wasabröd. Han har främst stöttat
Framstegspartiet, men enligt flera källor även Nationaldemokraterna och eventuellt också Sverigedemokraterna. Han är känd som en av de åtalade i upphovsrättsmålet mot The Pirate Bay. Affärsvärlden har inte lyckats nå honom.
Jultomtens pengar var välkomna. Partiet vek snabbt miljonen plus ränta för riksdagsvalet 2002. Tidigare hade partiet använt sin lilla kassa på postgirokontot för löpande utgifter, men nu började Aldin undersöka räntebärande konton. Han provade med nischbankerna, som utlovade lite högre ränta än storbankerna, men fick nej.
- Vi gick på de andra bankerna för skojs skull, men fick nobben, säger Lars-Erik Aldin.
När Handelsbanken nekade överklagade Boström och Aldin till Finansinspektionen, som kritiserade banken. Handelsbanken erbjöd då, enligt Aldin, partiet ett räntelöst konto. I stället placerade Boström och Aldin bland annat pengar på ett riksgäldskonto.
Med de här pengarna var Sverigedemokraterna på rull. Partiet hade inte stora utgifter, de få engagerade jobbade ideellt. År 2002 låg till exempel den totala budgeten på 1,7 miljoner kronor. Partilokalen i Stockholm var extremt billig, i flera år fick partiet av misstag inte ens några elräkningar för bunkern, och så många andra fasta kostnader fanns inte.
- Jag brukar hävda att den största ekonomiska tillgången för partiet är de frivilliga krafternas arbete. Tidigare har man aldrig egentligen betalat folk utan de har till och med betalat för de flygblad de delat ut, säger Arnold Boström.
En handfull personer brukade bo i partiets 260 kvadratmeter stora skyddsrumsliknande källare. Gratis "bostad" mitt i Stockholm - men helt utan dagsljus. Medan de levde på bidrag eller studielån jobbade de heltid för partiet. Ett tag betalade Arbetsförmedlingen för fem sex praktikplatser på partikansliet. Annars gällde andra bidrag.
- De som inte studerade fick se till att hålla sig arbetslösa, säger Jimmy Windeskog, en före detta partitopp som slängdes ut ur partiet år 2005.
- Gillar partiet (SD)
att man lever på bidrag?
- Ja, socialförsäkringssystemet finns för att hjälpa människor.
Vi har nyttjat det för vi tyckte att det var viktigt för partiet, säger Windeskog som berättar att han själv skuldsatte sig för sitt partiarbete och fick betalningsanmärkningar.
- När vi tryckte saker försökte vi göra det svart, men det gjorde att det var svårt att visa en ekonomisk redovisning för medlemmarna. Det har förekommit saker som moraliskt sett inte var hundra procent, säger han.
Men det fanns även rötägg som stal ur partikassan. År 2009 tog partiets lokala kassör i Trollhättan 157 000 kronor och blev fälld i domstol.
Snart skulle dock några av dem som jobbade hårt för partiet vara utkastade.
Extremisten
Midsommarhelgen 2004 brast det för Nationaldemokraternas grundare Tor Paulsson. Den här kalla och småregniga midsommarhelgen tog svartsjukan över under en fest hemma på gården i Gagnef i Dalarna. Paulsson tog bland annat stryptag på sambon.
Tor Paulsson tillhörde tidigare Sverigedemokraterna och låg bakom partiets lyckade kampanj i Haninge, söder om Stockholm, i valrörelsen 1998. Inför det valet fick partiet även pengar för att trycka valfoldrar av det franska invandringsfientliga och djupt konservativa partiet Front National, lett av Jean-Marie Le Pen.
Men Tor Paulsson ville mera. Han utarbetade en skriftlig generalplan för hur han och hans krets skulle ta makten i partiet, enligt flera källor. Men partiledningen kom över häftet och på årsmötet år 2001 åkte Tor Paulsson ut.
Tillsammans med sin styvfar Anders Steen och sin mor Marie Sjökvist bildade han Nationaldemokraterna. Då Nationaldemokraterna snabbt försökte växa sig stora hade de inte råd att ställa krav på vilka aktivister som fick vara med. De mest extrema hamnade därigenom hos ND.
Det var bra för Sverigedemokraterna. Nu stod partiet inte längre längst till höger och närmast vit makt-rörelserna. Med skapandet av det hårdföra Nationaldemokraterna fick Tor Paulsson Sverigedemokraterna att se snällare ut.
Samtidigt delades Israelfalangen i två, utefter partilinjerna.
Tidigare hade partiet en tyst överenskommelse om att inte diskutera Israel eller judendomen.
Men nu höll många i Nationaldemokraterna på palestinierna medan många i Sverigedemokraterna stod på israelernas sida. Medan det fanns antisemiter i ND var SD:arna främst anti islam.
Att Dansk Folkeparti - som SD såg upp till och ville efterlikna - också var Israelvänligt stödde den trenden i SD.
Men Nationaldemokraterna kollapsade med Tor Paulsson. Nationaldemokraterna hade talat sig varma för familjen, Tor Paulsson hade fem barn och när han misshandlade sin sambo blev det skandal. Att han uteslöts ur partiet dagen efter midsommarfesten hjälpte inte.
- En maktstrid följde, partiet föll ihop och Tor Paulsson dömdes till fängelse i tio månader. Hos Sverigedemokraterna spelade detta en fyrklöver från Skåne i händerna.
Kuppen
Medan vattnet porlade i vattenfallen utanför konferensanläggningen Louis De Geer i Norrköping den andra helgen i maj 2005 uppstod en strid mellan två falanger på Sverigedemokraternas riksårsstämma.
Partiledaren Mikael Jansson utmanades av de fyras gäng från ungdomsförbundet - Björn Söder, Jimmie Åkesson, Richard Jomshof och Mattias Karlsson.
Ungdomarna (nåja, Jomshof var nästan 36 år) hade träffats på Lunds universitet. Åkesson studerade statsvetenskap, förvaltning och lite juridik. Karlsson gick pol mag-programmet, där statsvetenskap ingick, och läste även lite historia. Ingen av dem tog dock examen.
Det gjorde däremot Björn Söder som blev civilingenjör. Jomshof var redan grundskollärare när han började studera historia, geografi och religion. Hans uppsats hette "Magnus Stenbock - en krigshjälte blir staty."
De fyra kallades Skånefalangen eller Förnyarna och var besvikna över valresultatet 2002. De ville stöpa om partiet inför valet 2006 genom att tvätta bort de grövsta åsikterna - allt för att det skulle bli mer aptitligt för väljarna.
Mikael Jansson hade visserligen försökt rensa leden i offentliga sammanhang genom att införa ett förbud mot uniformer på partiets manifestationer. Det gällde de svarta, grå eller dovt gröna amerikanska bombarjackorna med orange foder som var skinnhuvudenas signum.
På demonstrationer och manifestationer ville inte Jansson ha berusade grabbar som bråkade och skrek "Sieg Heil!".
För att bli stort måste partiet backas av "vanliga" svenskar.
Jimmie Åkesson hade hållit en relativt låg profil ända fram till år 2003. Vid den tiden hade han formulerat flygbladen och när partiet inte kunnat enas om ett partiprogram hade Jimmie Åkesson fått i uppdrag att skriva ihop ett nytt.
Han och Mattias Karlsson hade bakat ihop ett par av de tidigare förslagen och lagt till eget material i ett välformulerat dokument. Programmet ansågs så urvattnat att det enhälligt röstades igenom - vilket var ytterst ovanligt i partiet på den tiden. År 2005 gjordes några justeringar, men i grund och botten är det Åkessons och Karlssons program partiet har i dag.
Inför riksårsstämman hade skåningarna bestämt att Åkesson fick duga som partiledarkandidat - som det minst dåliga alternativet. Han hade politisk erfarenhet eftersom han hade kommit in i Sölvesborgs kommunfullmäktige i valet 1991 och blivit ungdomsförbundets ordförande år 2000. Dessutom ansågs han bra på att ta medierna.
I konferensanläggningen byttes pappersarbetaren Jansson ut mot akademikern Åkesson.
Med Janssons fall slutade även Jultomtens pengar att rulla in till rikskansliet, i stället fick endast de distrikt som stödde Jansson pengar av Aldin, enligt avhopparen Tommy Funebo.
Nu hade omstöpningen börjat.
- Sverigedemokraterna har slipat ned sina träffytor. De har inte ändrat på ideologin utan har gjort lite som Schlingmann, paketerat om budskapet i smakligare förpackning, säger Tommy Funebo.
De fyras gäng ville självfallet ha ett riktigt framgångsval år 2006. Till det behövde de finansiering. Partiledningen hade efter valet 1991, som var en besvikelse för partiet, kommit fram till att en av anledningarna var "total avsaknad av pengar", enligt boken Ut ur skuggan, av Mikael Ekman och Daniel Poohl, som hänvisar till Sverigedemokraternas jubileumsskrift 1993.
Inför valet 2006 var de fast beslutna att inte falla på en tom plånbok.
Kosingen
- Vi behövde pengar, väldigt mycket pengar, säger Arnold Boström.
Kassören och partiledningen var bekymrade. Diskussionerna avlöste varandra på partistyrelsemöten i Trollhättan, Stockholm, Värmland och Jönköping.
Valet 2002 hade bara inbringat knappa 2 miljoner kronor per år i kommunalt partistöd. Av dem skickades 25 procent till riksorganisationen. Dessutom fick partiet medlemsavgifter och privata donationer. Men Boström och den övriga ledningen ansåg inte att intäkterna skulle räcka för att partiet skulle nå målet - riksdagen. De siktade på en valbudget kring 10 miljoner kronor.
Då kläcktes idén till ett lånelotto. Partiet sålde 400 skuldebrev, som kallades obligationer, för 5 000 kronor styck.
De som investerade skulle få tillbaka sina pengar med 10 procents ränta.
Partiet räknade med en valframgång och tänkte betala tillbaka en tredjedel av pengarna per år i tre år framåt, eftersom Sverige ger partibidrag per år. Vilka medlemmar som skulle få tillbaka sina pengar och sin ränta vilket år bestämdes via lottning. På så sätt fick SD in ytterligare två miljoner kronor.
I valet 2006 fick Sverigedemokraterna stora lokala valframgångar runt om i landet. Partiet ökade från 49 till 280 mandat och vann representation i 144 kommuner. Starkast blev SD i Skåne och Blekinge län, där partiet nådde över 6 procent av rösterna. Dessutom fick partiet 16 mandat i landstingsfullmäktige i Blekinge, Skåne och Örebro.
I riksdagsvalet fick partiet 90 000 fler röster än i valet 2002 och landade på 2,9 procent. Därmed nådde SD också över den gräns på 2,5 procent som gäller för att få statligt partistöd.
Kommunalvalen 2006 innebar finansiell storslam. Totalt gav valresultatet ett klirr på cirka 44 miljoner kronor från kommuner, landsting och regioner 2007-2010.
Men Jimmie Åkesson och partiledningen styrde inte över miljonerna själva. De tillhörde partidistrikten. Det statliga partistödet var 3 miljoner kronor 2007-2010.
På riksårsmötet 2007 bestämde partiet att distrikten skulle föra över mer pengar till riksorganisationen. De tidigare 25 procenten blev från och med 2008 40 procent. Distrikten skulle alltså skicka över nästan hälften av de pengar de fick för att bedriva politik lokalt till riksorganisationen.
Hur stora de kommunala partibidragen varit varierar. Enligt branschorganet Sveriges kommuner och landsting, SKL, var varje mandat i kommunerna i genomsnitt värt nära 30 000 kronor per år medan en plats i landstingen gav dryga 145 000 kronor per år.
Distrikten pumpade in 16 miljoner kronor till riksorganisationen under åren 2007-2010, enligt Per Björklund som tog över som kassör efter Arnold Boström 2007.
Någon Jultomte har inte synts till under hans tid som kassör, påstår Björklund.
- Folk har satt in en femtiolapp, hundra kronor, några 10 000 kronor i månaden och i enstaka fall 50 000 kronor, säger han.
Dessa bäckar små växte till 4 miljoner kronor under valperioden. Medlemsavgifterna gav mindre. Sverigedemokraterna har i många år hävdat att det haft 5 000 medlemmar, men det har inte stämt.
År 2005-2006 hade partiet cirka 1 500 medlemmar. I dag lär dock den tidigare osanningen ha blivit sanning. Medlemmarna har i genomsnitt betalat runt 300 kronor var om året.
Sverigedemokraternas stora egentliga inkomstkälla inför valet 2010 var därmed de kommunala partibidragen.
Per Björklund kallar överföringarna på 16 miljoner kronor till riksorganisationen för "serviceavgift". Enligt honom får distrikten i landet tillbaka tjänster för pengarna i form av utbildning, flygblad, utskick och annat.
Ändå har det funnits pengar över, uppger en källa inom Sverigedemokraterna.
- Det är inte medlemsobligationerna som byggt partiet. Det är de ofantligt stora kommunala partistöden. Man har tagit kommunalt partistöd och lagt i ladorna.
Ett av Sverigedemokraternas partidistrikt och en kommunförening har frivilligt överfört mer än de 40 procenten, sammanlagt 600 000 kronor, som valtillskott inför 2010.
- Vi betalade 50 procent av partistödet 2007 och 2008, berättar Jens Leandersson, ordförande i distrikt Syd.
Det är det största av SD:s partidistrikt och omfattar länen Skåne, Småland, Halland, Jönköping och Kronoberg.
Kommunerna och landstingsregionerna får avsätta skattepengar som partistöd i syfte att stärka "den lokala demokratin", enligt förarbeten till kommunallagen.
Det är inga kaffepengar precis. Varje år betalar de över 600 miljoner kronor till lokala partier.
Det är Sverigedemokraterna som för över störst andel av det kommunala stödet till den centrala partikassan, enligt en riksdagsutredning från 2008. Därefter kommer KD, M, FP och V.
- Socialdemokraterna, Centern och Miljöpartiet överför nästan ingenting, säger Johan Lantto, som skrev rapporten på uppdrag av riksdagen och numera är utredare på Statskontoret.
- Det är inte olagligt att föra över pengar på det här sättet men det strider mot kommunallagens intentioner, säger han.
Problemet är att lagen inte säger någonting om hur mycket pengar partidistrikten får ge till partiet centralt.
- Det finns ingen kontroll över huvud taget, inte ens av hur pengarna sätts in, och ingen öppen redovisning av hur de används.
Partierna i riksdagen har inte velat ha det så, men pengarna får ändå inte gynna verksamheter som är nationella, konstaterar Staffan Wikell, förbundsjurist på SKL.
Valrörelsen
Kvinnor i svarta burkor med barnvagnar springer om en ensam ljushyad gråhårig tant. Sverigedemokraternas tv-reklam inför valet ställer på klassiskt vis grupp mot grupp. Pensionärerna mot invandrarna.
Filmen skulle sändas i TV4 men stoppades av vd:n Jan Scherman eftersom den ansågs strida mot en demokratiregel i radio- och tv-lagen. Filmen sändes trots allt i en kortad, censurerad, version. På SD:s partikansli ler de i dag åt uppståndelsen. Reklamen fick avsedd effekt, noterar Sverigedemokrater, som lärt sig att nyttja medierna.
Tv-reklam var ett prioriterat område i den opinionsbildning som valbudgeten på totalt 19 miljoner kronor möjliggjorde.
Ett massutskick till samtliga fyra miljoner hushåll i landet låg dock etta på partistyrelsens prioritetsordning. Därefter kom stöd till lokala flygblad och foldrar, följt av reklam i tv och radio.
Ett tiotal personer anställdes också under kampanjtiden. Lönerna varierade mellan 10 000 och 20 000 kronor i månaden med undantag för Jimmie Åkesson, som hade 25 000 kronor.
Är pengar då allt i en valrörelse?
Centerpartiet är landets rikaste parti. De betalade sin valbudget på 65 miljoner kronor med eget kapital och partistöd. Det hindrade inte att partiet backade i valet.
Men för SD har miljonerna betytt nästan allt.
- Pengar betyder väldigt mycket. Utskicket till landets alla hushåll gav väldigt mycket i utväxling, säger Per Björklund.
Inför valet 2010 upprepade SD också succén med lånelotto. Partiledningen gav ut 1 000 skuldebrev à 5 000 kronor styck. Alla lovades en ränta på 4 procent. Om partiet kom in i riksdagen och fick partistöd skulle "investerarna" även få samma procenttal partiet fick i valet, avrundat uppåt.
Dessutom skulle då hela räntesatsen dubblas. Det hela skulle bli 4 procent plus 6 procent, gånger två, alltså 20 procent. Erbjudandet fulltecknades av 150 medlemmar, vilket gav SD 5 miljoner kronor.
Om SD gjorde ett dåligt val fanns en risk att pengarna skulle gå upp i rök eftersom de inte omfattades av den statliga insättningsgarantin.
Nu ska långivarna få tillbaka insatsen plus 20 procent i ränta via lottning.
333 stycken skuldebrevsnummer dras respektive år 2011, 2012 och 2013.
En av dem som lånade ut pengar är 23-årige Eric Myrin, född och uppvuxen vid Telefonplan i Stockholm och sedan i höstas pressekreterare på SD:s riksdagskansli. Inför valet 2006 köpte han en obligation för 5 000 kronor. 2010 lånade han ut 35 000 kronor och han får nu 7 000 kronor i avkastning.
- För det första vill man ju vara med och stödja partiet och det är en viktig inkomstkälla för partiet. För det andra var det bra privatekonomiskt. Man får bra återbäring utan någon egentlig risk.
Du litade på att få pengarna tillbaka?
- Ja, jag var till 90 procent säker på att partiet skulle komma in i riksdagen, och om inte vi inte kommit in i riksdagen så var vi säkra på att komma in i kommunerna i större utsträckning, och det mesta av partiets pengar kommer ju från det lokala partistödet.
En snickare i Lund, något yngre än Myrin, lånade ut 100 000 kronor. Han vill vara anonym eftersom han är rädd för extremvänstern.
- Jag hade råd med det och gör en bra grej, det är bra både för mig och partiet.
Av de 19 miljoner kronorna i SD:s valfond 2010 kom 5 miljoner från medlemslånen.
4 miljoner var gåvor. Övriga 10 miljoner kronor bestod av partibidrag och medlemsavgifter.
Satsningen gick hem. När partiledaren äntrade scenen på SD:s valvaka sjöng kamraterna Boney M:s hit "Brown girl in the ring", fast på SD-svenska: "Jimmie Åkesson, sha la la la".
Pengaregnet
De 20 riksdagsmandat som Sverigedemokraterna fick i valet betyder ett ösregn av nya partimedel, bland annat över SD-ledamöterna i riksdagen. Åtta av dem deklarerade 2009 årslöner under 260 000 kronor. Nu får de en lön på 56 000 kronor i månaden.
*
Sammantaget kan SD räkna med
att få omkring 235 miljoner kronor
i partistöd från stat, kommun och
landsting fram till 2014.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Man kan också notera att Nationell idag som av många betraktas som nazistiska, får ett presstöd på närmare 2 miljoner kronor.
Slutsatsen blir att om eliten i samhället inte hade ansett att Nationell-idags åsikter gynnat affärerna hade de naturligtvis inte fått en enda krona i presstöd...
Eliten vid makten stiftar år 2012 nästan omgående nya övervakningslagar om undersåtarna petar näsan på fel tidpunkt. (För vår egen trygghets skull.) Att eliten skulle tilldela Nationell idag presstöd om de inte själva tjänat på det, är bara väldigt naivt att tro.
Varför överhuvudtaget betala massiva bidrag till dagens korrupta media och ge andra fördelar till mediemaskinen som till stor del medvetet undanhåller och mörkar nyheter för att kunna påverka läsarna politiskt?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Per Björklund ska nu börja arbeta med en ekonomisk plan för SD. Partiet ska avsätta pengar till valet 2014. Dessutom ska SD tillsätta regionala ombud och utöka sin närvaro på internet och i sociala medier som Twitter och Facebook.
Så sent som i november i år kom frågan om partierna bör tvingas redovisa sina bidragsgivare upp i riksdagens Konstitutionsutskott, KU.
I början var, enligt uppgift, partisekreterarna i alliansen överens om att regeringen skulle få i uppdrag att utreda lagstiftning på området. Men sedan sade Moderaterna tvärt nej, följda av KD och så småningom också C och FP. Även SD, som länge hade en hemlig tomte, är emot lagstiftning. Partiet får en vågmästarroll när hela riksdagen ska rösta i frågan.
I somras tillsatte regeringen dock en utredning som ska utvärdera de vaga reglerna för lokalt partistöd. Ordförande är Stig Nyman, kristdemokratiskt sjukvårdslandstingsråd i Stockholm.
Han liknar de stora överföringarna till riksorganisationerna vid en "generell beskattning", som han anser är tveksam.
- Pengarna ska användas för att stärka den lokala demokratin. Bara om riksorganisationerna erbjuder tjänster som motsvarar dessa summor, då kan det vara okej, säger han.
Nu har partiet hur som helst använt pengarna och lyckats ta sig från källaren på Södermalm och inrättat kansli i Ledamotshuset vid Mynttorget i Gamla stan.
*
Och nu vet vi vem som är partiets riktiga jultomte
- VI skattebetalare.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
SD - 1979-2010:
från BSS till Riksdagen
Augusti 1979
Flygblad med orden Bevara Sverige Svenskt, BSS, delas ut i Stockholm.
1982
Nätverket BSS formaliseras, och blir symbol för svenskt flyktingmotstånd. Det leds av Sven Davidsson, med bakgrund i Nysvenska rörelsen.
Mars 1983
BSS antar ett officiellt partiprogram. Bara etniskt besläktade människor från "kulturellt närstående länder" ska accepteras som invandrare. Adoptioner av barn från utlandet bör förbjudas. Vill ha restriktiv abortpolitik.
6 februari 1988
Sverigedemokraterna bildas av åtta män i en lägenhet i Stockholm. Flera av dem har dessförinnan haft samröre med nazistiska Nordiska Rikspartiet (1956-2009) BSS, Nysvenska rörelsen, Framstegspartiet och skinnskallekretsar.
18 september 1988
SD får 1 118 röster i riksdagsvalet. En majoritet av Sjöbo-borna röstar i en folkomröstning nej till att motta flyktingar.
1989
Anders Klarström, från Nordiska Rikspartiet, dömd för att ha mordhotat författaren Hagge Geigert, blir talesman.
1990
En fackla blir partiets symbol. Inspirationen kom bland annat från brittiska naziorganisationen National Front. Avskaffas inför valet 2006, då i stället en blåsippa antas.
13 mars 1990
Sverigedemokraterna reser till Kimstad och deltar på ett informationsmöte om en flyktingförläggning. Stämningen blir hätsk.
1991
Anders Klarström blir partiordförande och ungdomsförbundet, SDU, bildas. Robert Vesterlund blir dess förste ordförande, i dag känd för att bland annat driva den nazistiska hemsidan info-14.
15 september 1991
Partiet tar sina två första kommunala mandat i Höör och Dals-Ed.
30 november 1991
Kravaller i Kungsträdgården när 500 personer deltar i Sverigedemokraternas marsch för att hylla Karl XII. De möts av 5 000 motdemonstranter.
1995
Jimmie Åkesson går med i SD.
5 mars 1995
Mikael Jansson blir ny partiordförande. Det leder till splittring och det nazistiska Hembygdspartiet bildas.
23 mars 1996
Förbud mot att bära uniform och bombarjackor på möten införs.
8 juni 1997
Sverigedemokraterna deltar i det kortlivade skandinaviska samarbetet Nord-nat. I Europa finns det högerextrema nätverket EU-Nat, där SD deltar. Sedermera tar ungdomsförbundet över medlemskapet i EU-Nat.
20 september 1998
Franska främlingsfientliga partiet Front National och dess frontfigur le Pen sponsrar Sverigedemokraternas valfolder.
Sommaren 2000
Jimmie Åkesson blir ordförande i ungdomsförbundet.
2001
Partiet får två mandat på riksnivå i kyrkomötet och ett mandat i vardera Lunds och Stockholms stiftsfullmäktige. Ett nytt SD-förbund startas, Fädernas kyrka.
12 Augusti 2001
Ny splittring. Ur Sverigedemokraterna formas Nationaldemokraterna, som senare behåller en hårdare linje.
2002
Sten Andersson, tidigare moderat riksdagsman, och Sven-Olle Olsson, tidigare Centern och Sjöbopartiet, värvas till SD.
2004
I början av året hoppar medlemmen Tommy Funebo av från SD:s partistyrelse och anklagar partiet för att inte göra upp med nazism och rasism.
Våren 2005
Misslyckat kuppförsök på Skattebetalarnas förening. Sverigedemokraterna och "knäckebrödsmiljonären" Carl Lundström försöker ta över föreningen genom att skriva in en mängd nya medlemmar.
7 maj 2005
Jimmie Åkesson väljs som ny partiledare i hård kamp med Mikael Jansson.
Februari 2006
SD lanserar satirteckningsstävling en vecka efter att Muhammedkarikatyrerna publiceras av danska Jyllandsposten, och när den första Muhammedteckningen publiceras beordrar Säpo SD:s webbhotell att stänga hemsidan. Det sker på uppdrag av utrikesminister Laila Freivalds som till slut avgår.
September 2006
Sverigedemokraterna får 2,93 procent i riksdagsvalet och 289 mandat i 144 kommuner.
7 juni 2009
SD är nära att ta mandat i EU-parlamentet, får 3,3 procent av rösterna.
10 oktober 2009
Åkesson skriver anti-islamsk debattartikel i Aftonbladet. Den anmälas till JK för hets mot folkgrupp men frias.
Sommaren 2010
SD startar kvinnoförbund.
September 2010
Expo avslöjar att 51 av de nyvalda ledamöterna i kommunerna har haft kopplingar till högerextrema vit makt-rörelser eller till Nationaldemokraterna.
19 september 2010
Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, med 5,7 procent av rösterna.
5 oktober 2010
SD:s riksdagsgrupp lämnar efter en kvart gudstjänsten i Storkyrkan, som hålls i samband med Riksmötets öppnande, i protest mot biskop Eva Brunnes ord om främlingsfientlighet.
Källor: Expo, "Ut ur Skuggan" av Mikael Ekman och Daniel Poohl (Natur och Kultur), Wikipedia m.fl.
Av: Monica Kleja
Av: Birgitta Forsberg
International ‘Counter-Jihadist’ map:
—----Sweden----—
Welcome to the 2012 HOPE not hate’s report into the Counter-Jihad movement. This report is the largest and most comprehensive survey of groups and individuals who comprise the Counter-Jihad movement to date.
The report covers the right-wing political parties, who are increasingly using anti-Muslim rhetoric to garner votes. It explores the websites and bloggers who propagate scare stories about Islam. It covers the street gangs, like the English Defence League (EDL), and the like-minded groups they inspire around Europe.
It investigates the funders and the foundations which bankroll parts of the movement. Perhaps controversially, it also includes some commentators whose insensible stridency, combined with a degree of credibility within mainstream opinion, help feed the climate of anti-Muslim hatred.
Of particular interest, it reveals some inter-connections between the different strands of this movement.
Anti-Islamiseringsfonden
(Anti-Islamisation Foundation)
Run by the Sweden Democrats Kent and Ted Ekeroth. The purpose is to collect funds to organise events and seminars about Islamisation.
Co-founders: Kent Ekeroth (Sweden Democrats MP) and Ted Ekeroth (Sweden Democrats) (www.tedekeroth.se)
Website: http://www.antiislamiseringsfonden.se
Nationaldemokraterna
(ND) | (National Democrats)
Founded October 2001 as a breakaway from the Sweden Democrats (SD). The ND is a populist, anti-immigration, anti-Semitic and anti-Islamist party. In 2001 it ran an “Islam in Sweden – Jihad against the People’s Homes” campaign and claimed to be the first party in Sweden to warn of the dangers of Islam.
Leader: Marc Abramsson (since 2006). Abramsson was sentenced to 18 months’ imprisonment for assault and rioting in Stockholm in 2003.
Website: http://www.nd.se
Svenska Forum mot Islamisering
(FOMI) | (Swedish Forum against Islamisation)
A blog that opposes the Islamisation of Sweden. FOMI is linked to the Sweden Democrats (SD). It describes itself as the “sister blog” to www.imittsverige.blogspot.com but now it appears defunct.
Run by a man using the alias Reinhard (who addressed the inaugural CounterJihad conference in Brussels on 18 October 2007)
Website: http://www.avpixlat.info
Sverigedemokraterna
(SD) | (Sweden Democrats)
Founded 6 February 1988. The SD is a populist, nationalist, anti-immigration and anti-Islamist party. It adopted an anti-Islamist stance in the late 1990s. The SD claims 6,000 members. It publishes the SD-Kuriren.
In the 2010 General Election the Swedish Democrats polled 5.7% and won 20 parliamentary seats. This was the first time they had crossed the threshold needed to win parliamentary seats.
In 2010 the Swedish Democrats hosted a meeting on the threat of Islam addressed by Alan Ayling (aka Alan Lake).
Leader: Jimmie Åkesson, since 2005
Website: http://www.sverigedemokraterna.se
Swedish Defence League
(SDL)
Founded 2011. Members of the Swedish Defence League attended the EDL demonstration in Luton in February 2011. Several SDL supporters were at the Defence League demonstration in Århus, Denmark, in March 2012. The anti-extremist magazine Expo reported that the SDL speaker at the event, Isak Nygren, arrived alone. “The SDL appears not to be a particularly large or well organised organisation.”
The EDL leader Stephen Lennon announced at the Århus demonstration that the next Defence League demonstration would be organised by the SDL in Malmo.
Spokesman: Isak Nygren (who addressed the Århus rally).
Website: http://www.swedish-defence-league.se/
Swedish Free Press Society
Founded 31 January 2012 at a meeting in Malmo attended by just over 100 people. Speaking at the event was Hans Rustad from Norway, Lars Hedegaard and Mikael Jalving from Denmark and Gunnar Sandelin and Ingrid Carlqvist from Sweden.
Also there was Swedish artist Lars Vilks, who caused an outcry amongst many Muslims after he draw a cartoon of Muhammad as a roundabout dog. There were two alleged plots to kill Vilk and in May 2010 he was assaulted while giving a lecture in Uppsala. A few days later his house was attacked and attacked by arsonists.
Lars Hedegaard riled against multiculturalism. “As we can see in city after city and country after country, multiculturalism and cultural relativity have created problems so vast that politicians no longer know how to solve them. Angela Merkel has admitted that the multicultural utopia is off the table and so have David Cameron and Nicolas Sarkozy. But if they cannot solve the problems, they can at least try to prevent people from speaking about them.
The results, said Hedegaard, was laws against ‘racism’ and ‘hate speech’.
“Some people are being punished for saying what the specifically favoured – those defined as ‘weak’ or righteous – can utter with impunity. In fact, the most favoured can say pretty much whatever they want.”
Organiser: Ingrid Carlqvist (journalist)
Ingrid Carlqvist
Journalist and founder of the Swedish Free Press Society.
In an interview with the Jihad Watch website in February 2012 she said: “I think we must realise that Islam is one of the greatest threats to free speech in the world today.” (interviewed on JihadWatch website)
Kent Ekeroth
Swedish Democrats (SD) MP
- Ekeroth was sacked as an intern at the Swedish embassy in Tel Aviv in November 2006, with Ambassador Robert Rydberg telling Haaretz: This is a very special case because of the fact that he had been active – especially on the Internet – using embassy computers to spread xenophobic, anti-immigrant and anti-Muslim propaganda.” Ekeroth disputed this claim.
- In September 2009 Ekeroth organised an anti-Islamist conference in Malmö with Alan Ayling (aka Alan Lake) giving an hour presentation on the dangers of Islam.
- In September 2011 Ekeroth attended an event in Berlin in support of the René Stadtkewitz and his new party DIE FREIHEIT (FREEDOM), a fortnight before the local elections. Also present was Geert Wilders.
Has established links with other like-minded counter-jihadist activists and political parties.
Website: http://www.kentekeroth.se
Ted Ekeroth
Leading member of the Swedish Democrats (SD) and twin brother of Kent Ekeroth.
- Attended UK and Scandinavia CounterJihad summit in Copenhagen on 14 April 2007 and gave a speech about the Swedish Democrats.
- Addressed inaugural CounterJihadconference in Brussels on 18 October 2007.
Sverigedemokraternas Riktiga Historia
Europarådets organ för
korruptionsövervakning, (GRECO)
—-RAPPORT OM SVERIGE—-
Sammanfattning av GRECOS Rapport om Sverige angående partibidragen.
—-V. CONCLUSIONS—-
78. The current system of
political financing in Sweden,
falls short of the standards…
…provided for in the Recommendation Rec(2003)4 of the Committee of Ministers of the Council of Europe on common rules against corruption in the funding of political parties and electoral campaigns in respect of the particular areas covered by the present evaluation.
The long standing tradition of self regulation in this area, does not seem convincing in its present form as it neither provides for a sufficiently broad and comprehensive approach nor for any particular sanctions or other means for the enforcement of the few principles that have been agreed upon.
Consequently, there is a generally low level of transparency and there is no independent monitoring in place.
79. While recognising that there is a general perception in Sweden that corruption is not a vast problem in the country, the lack of transparency regarding the sources of political financing and the types of expenditure means, however, that it is difficult to assess this system.
Moreover, the current low level of transparency in political financing is difficult to understand in a country like Sweden,
which guarantees a high degree of transparency in most other areas of public life and where political financing to a very large degree comes from public means.
80. Consequently, the current system of party financing needs to be reviewed in order to comply with Recommendation Rec(2003)4. In this connection reaching a fair balance between the legitimate interest in maintaining the independence of political parties and election candidates as well as their supporters’ integrity on the one hand and the legitimate interest of the public to know more in detail who they vote for on the other hand, will be a main challenge of such a review.
81. In view of the above, GRECO addresses the following recommendations to Sweden:
1. To widen considerably the range of political parties at central, regional and local level required to keep proper books and accounts (including in connection with election campaigns); to ensure that income, expenditure, assets and debts are accounted for in a comprehensive manner following a coherent format; to seek ways to consolidate the accounts to include local branches of parties as well as other entities which are related directly or indirectly to the political party or under its control; and to make sure that the annual accounts are made public in a way that provides for easy access by the public (paragraph 70);
2. To consider introducing reporting on income and expenditure relating to election campaigns at appropriate intervals and to make sure that relevant information is disclosed in a way that provides for easy access by the public (paragraph 71);
3. To introduce a general ban on donations from donors whose identity is not known to the party/candidate and to introduce a general requirement for parties/election candidates to report individual donations above a certain value together with the identity of the donor (paragraph 72);
4. To consider elaborating a co-ordinated approach for the publication of political financing reports (including party and election campaign financing) in order to facilitate the public’s access to such documents (paragraph 73);
5. To ensure independent auditing in respect of political parties, as appropriate, obliged (or yet-to-be obliged) to keep books and accounts (paragraph 74);
6. To ensure independent monitoring of political party funding and electoral campaigns, in line with Article 14 of Recommendation Rec(2003)4 (paragraph 75);
7. That existing and yet-to-be-established rules on financing of political parties and electoral campaigns be accompanied by appropriate (flexible) sanctions, which are effective, proportionate and dissuasive (paragraph 77).
82. In conformity with Rule 30.2 of the Rules of Procedure, GRECO invites the Swedish authorities to present a report on the implementation of the above-mentioned recommendations by 31 August 2010.
83.Finally, GRECO invites the authorities of Sweden to authorise, as soon as possible, the publication of the report, to translate the report into the national language and to make this translation public.
http://undermattan.blog.com - SD:s okända finansiärer - historien om SD:s pengar och partistöd
Publicerat som Information. Texter och bilder tillhör sina respektive upphovsmän
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Tack, det va mycket förtal på denna sida men ändå helt ok fakta till viss del.
SvaraRaderaDetta kommer göra att jag kommer att stödja SD än mer och betala in medlemsavgift den dagen jag får råd, är Vit medelålders fattig man.