Anna Ardin

—Häktespromemoria—

från: –NORDIC  NEWS  NETWORK–

*English Translation (PDF)

*Swedish Originals (PDF)

*

 *

Björn Hurtig: – Kvinnorna skickade SMS där de

diskuterade att tjäna pengar på sin sex-anmälan mot

Assange. - Innan de anmälde till polisen!
*

 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

—-MISSTÄNKT  BETEENDE—-

—ASSANGE & SVERIGE—

- En sammanfattning av Assange-fallet

*Ladda ner sammanfattningen som PDF här*

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

*

^{Björn Hurtig: – Ardin och Wilén skickade SMS om att
gå till Expressen före de gjorde polisanmälan!}

- En annan anledning till att det är svårt för
min klient att få en rättvis rättegång är att
jag inte har fått hela bevismaterialet… inkl.
viktiga urskuldande bevis…

- Jag har kort tillåtits se andra urskuldande bevis,
men har inte tillåtits att ta kopior eller visa det
för min klient.

*

Anna Ardins "Kuba-historia"



text & bild:"duqu" på flashback

tisdag, augusti 08, 2006

Utvisad, icke önskad, uppgiven
Slutet av min vistelse på Kuba hann jag inte berätta innan Castro insjuknade och världens fokus kom på Kuba. Här är hur som helst slutet av historien.

Jag ville ju göra min uppsats färdig, men insåg snabbt att det inte var någon idé eftersom de uppenbarligen hade bevakat mig och mitt hus, kanske lyssnat på min telefon och förhört dem jag hyrde rum av, och de skulle fortsätta med det.

Jag ville säga hejdå till Miriam, min vän den fd diplomaten för Castro i Jugoslavien och berätta varför jag plötsligt försvann. Jag bad säpo om lov, men de sa ”vi slänger ut dig om du träffar nån, bryt kontakten omedelbart”. Men så gör man ju bara inte! Jag hade en svensk souvenir jag ville ge henne och jag hade lovat att komma, vi skulle äta middag ihop. Men jag fick inte ringa, inte åka dit. Till slut träffades vi på en ambassad, ett fribo, utan att äta middag, utan att hon fick sin present och med nerverna utanpå kroppen. Men jag fick ändå säga hejdå och berätta vad som hade hänt.

Hennes fax har blivit beslagtagen, hennes telefon avlyssnas och hennes brev öppnas, så utifrån Kuba går det inte att kommunicera med henne eftersom man alltid riskerar att hon ska råka illa ut, eller att hennes man ska åka tillbaka in i fängelse och dö av vanvården, de dåliga möjligheterna till hygien och sjukvård och den undermåliga maten.

Jag kräktes tre dagar i sträck och vågade knappt varken ringa eller prata med någon. Allt hade plötsligt blivit förbjudet. Just som det började gå upp för mig att varenda en av mina illusioner om Kuba hade något stort hål eller flera så blev jag inte längre önskvärd som gäst, jag bokade om min resa och kapade av över hälften av restiden.

Min kompis åkte hem på morgonen och jag på kvällen den 9 juli, från sin mellanlandning skickade hon ett varnande mejl. Fem personer hade förhört henne igen på flygplatsen, hotat att hon inte skulle komma på flyget om hon inte samarbetade tagit hennes filmrullar, alla anteckningar och CD-skivorna med Las Krudas.

Jag försökte göra mig av med mina anteckningar för att inte flyga med dem och upptäckte att det stod en polis vid varje papperskorg! I ett hemligt hus till en vän till en vän fick jag lämna mitt USB-minne och några andra saker och hoppas att jag nån gång kan få igen det. I varje kvarter, revolution. I varje kvarter en person som sitter på pass för att anteckna vem som går in och ut från vilket hus. Om du vill göra något hemligt på Kuba så märker du vad oppositionen arbetar emot.

På flygplatsen tog de ner mig i en källare och sökte igenom min dator och min telefon och förhörde mig igen. Jag fick inget svar på vad som kunde vara olagligt i en dator, jag kan ju knappast smuggla cigarrer som word-dokument, eller?

Jag släpptes på planet som försenades av ett felaktigt antal resenärer. En man från inrikesministeriet (de som känns igen på sina bruna skjortor) kom på, gick fram till min plats, spände ögonen i mig och bad om mitt boardingkort. Jag var säker på att rätt avdelning hos säpo nu insett att jag ändrat min hemresedatum och att de missat att förhöra mig ordentligt. Tillslut hittade jag boardingkortet och till min förvåning fick jag sitta kvar. De var klara med mig och någon annan (som också ville lämna landet just då) fick hoppa av och kanske komma ner i samma källare som jag just varit i.

http://annaardin.wordpress.com/2006/page/6/

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
*


Havanna Times text om Aron Modig och Anna Ardin:

text & bild:"duqu" på flashback

July 31, 2012

HAVANA TIMES — Cuban authorities allowed the Swedish citizen Jens Aron Modig to speak to the foreign press to explain what he was doing in Cuba and how the accident occurred in which dissidents Oswaldo Paya and Harold Cepero were killed.

Modig opened the conference with a statement in which he identified himself as a member of the Swedish Social Christian Party, adding that this was his second trip to Cuba and that his purpose was to advise the dissident movement and bring them money for the creation of political youth groups.

The young right-wing Swed said he was sent by his party to give 4,000 euros to Oswaldo Paya and to advise his daughter about how to promote herself as a dissident leader of the new youth group that should be started.

Modig said he didn’t know that it was illegal to finance and organize opposition groups in Cuba “and that [he] would like to apologize for coming into this country to carry out illegal activities,” but he admitted that “we don’t perform these types of activities in any other country.”

Political tourists

Spanish national Angel Carromero accepted that the accident happened because he lost control of the vehicle when attempting to avoid a pothole. Photo: Raquel Perez
An official statement from the Cuban government ensures that both Modig and Spanish citizen Angel Carromero arrived in the country with tourist visas when in fact their goal was to make contact with the dissident movement in Santiago de Cuba to give them money.

According to the official Cuban version, “This operation was organized by Mr. Modig” with the support of Angel Carromero — a youth leader of the conservative Spanish Popular Party — and that the two foreigners were “seeking to create a youth organization called the Christian Liberation Movement.”

In his statements to the police, filmed on video, Modig suggested who would be the head of that organization saying, “The first objective was to contact the daughter of Dr. Oswaldo Paya to talk to her about how to form a political organization of young people.”

Angel Carromero confirmed that his own organization directed him to contact the Swedish to organize this political tour, which included a trip to Santiago de Cuba where Oswaldo Paya would present them to other opposition members.

The accident

Jens Aron Modig told reporters, “I have no recollection of there being another car involved in this accident.” Similarly, in the interrogation video Carromero told police that “no vehicle hit us from the rear.”


Modig said he didn’t know it was illegal to advise and finance opposition parties in Cuba. Photo: Raquel Perez
The Spanish politician asked for “the international community to focus on getting me out of here and not to use a traffic accident that could have occurred in any country for political motives.”

Carromero says in the video that he didn’t know how fast they were traveling when he tried to dodge a pothole and: “I lost control of the car because we had entered an area with gravel. I lost stability, the steering no longer worked and I couldn’t maintain control of the car.”

Some dissident bloggers initially said the vehicle had been intentionally hit by a truck. Even in a webpage falsely attributed to the Communist Party of Cuba, they published a photo of a wrecked car – though the model, color and license plates were different.

Backgrounds

Relations between Cuban dissidents and Spanish and Swedish parties have a long history. Even Anna Ardin (the young Swedish woman who accused Wikileaks director Asange Julian of rape) had brought them money, according to the admission of Cuban dissident Manuel Cuesta.

Madrid politicians have also tried to influence the situation in Cuba, but the consequences haven’t always been what they expected. Former Foreign Minister Roberto Robaina lost his position for giving excessive advice to his Spanish counterpart.

Likewise, his replacement, Felipe Perez Roque, along with Vice President Carlos Lage and other senior party leaders were dismissed because of conversations recorded by a Spanish friend/intelligence agent.

Modig said that he was sincere when a journalist asked him if he would stick to his version when freed to return to his country. The Spaniard will take a little longer to return because he’ll surely be charged with the death of the two Cubans and will have to serve between one to ten years in a minimum security prison.

http://www.havanatimes.org/?p=75439
*