Sidor

söndag 3 juni 2012

Hitler igår - Israel idag - del 1


-----Israels ockupation av Palestina-----



Gårdagens Offer - Dagens Förövare 1

Bildena är sammanställda av Prof. Norman Finkelstein på Counter Currents.orgTexten är en redigerad version av Hans Lindes (V) riksdagsmotion från 2011/12

THE GRANDCHILDREN OF HOLOCAUST SURVIVORS FROM WORLD WAR II ARE DOING TO THE PALESTINIANS EXACTLY WHAT WAS DONE TO THEM BY NAZI GERMANY …
---------------------------------------------------------------------------------------

Israels ockupation av Palestina har skapat en av världens mest segdragna konflikter. Redan genom processen som ledde till att staten Israel utropades 1948 skapades grogrunden för dagens konflikt genom att hundratusentals palestinier fördrevs från sina hem.



Sedan sexdagarskriget 1967 har Israel ockuperat delar av Gazaremsan, Västbanken och östra Jerusalem i strid med folkrätten.

Konflikten mellan Israel och Palestina är inte en konflikt mellan jämlika parter. Israel är en av världens största krigsmakter vars militärapparat understöds av USA, och landet har ett större ansvar enligt folkrätten i egenskap av ockupationsmakt.

Samtidigt är det viktigt att understryka att folkrättens regelverk, bland annat förbudet mot attacker mot civila, omfattar samtliga parter.



Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter utan blir dessutom allt grövre. Blockaden av Gaza fortskrider och den mur som sedan länge har fördömts av FN fortsätter byggas.

Antalet illegala bosättningar på ockuperad mark fortsätter att växa trots löften om motsatsen, och fördrivningen av palestinier från östra Jerusalem ökar. Israel fortsätter att arrestera, fängsla, tortera och i vissa fall döda dem som står upp mot ockupationen.

Ingen fred tycks vara i sikte, och så länge Israel vägrar att respektera palestiniernas mest grundläggande mänskliga rättigheter kommer inte fred vara möjligt att uppnå.



Genom sina konsekventa brott mot folkrätten framstår Israel som genuint ointresserat av att upphäva den ockupation av palestinsk mark som pågått i årtionden och som är nyckeln till en varaktig fred i Mellanöstern.

Många anser att Israel måste dra sig tillbaka från ockuperat område, att bosättningarna måste utrymmas och att en fri och demokratisk palestinsk stat bör upprättas inom 1967 års gränser. Utgångspunkten är folkrätten och respekten för de mänskliga rättigheterna.

Därför måste vi uppmärksamma och fördöma Israels grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. 



Man får samtidigt inte tveka att ta avstånd från de brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna som begåtts av palestinska grupper. Alla fredsälskande människor bör också vara starkt kritiska mot den borgerliga regeringens agerande.

Sverige skulle kunna spela en betydligt större roll i Mellanöstern genom att vara tydligt och konsekvent för folkrätten och för ett fritt och demokratiskt Palestina.

Fred kräver ett fritt Palestina


En fredlig lösning på konflikten mellan Israel och Palestina känns för närvarande långt borta. Israels ockupation fortsätter, bosättningarna byggs ut och palestinierna förvägras sina mänskliga rättigheter.

Detta är inte bara en provokation mot palestinierna utan hela det internationella samfundet och folkrätten. Israels uppenbara folkrättsbrott har samtidigt gång på gång passerat utan att det fått konsekvenser.

Det dödläge som råder i konflikten har av förklarliga skäl gett upphov till en enorm frustration hos den palestinska ledningen.



Frustrationen har nu lett till palestinsk handling. Efter sommaren 2011 deklarerade presidenten för den palestinska myndigheten, Mahmoud Abbas, att Palestina nu har för avsikt att under generalförsamlingens möte i september, officiellt ansöka om medlemskap i FN.

Det man i praktiken ansöker om är att bli erkänd som egen stat, utan att ha förhandlat ett fredsavtal med Israel. Abbas menar att alla andra alternativ har prövats, och att man nu måste söka denna lösning för att försöka tvinga fram förhandlingar.

Enligt Abbas så är förhandlingar med Israel palestiniernas ”första, andra och tredje prioritet”; han menar att det inte finns något annat alternativ att lösa konflikten. Reaktionen från Israel har varit ett starkt fördömande av den tilltänkta ansökan.



En palestinsk stat, utan en färdigförhandlad fredsplan, utgör ett stort politiskt hot mot Israel. För det första skulle det sätta hård press på Israel att återvända till förhandlingsbordet, särskilt efter Mahmoud Abbas uttalanden om palestiniernas villighet att förhandla.

Att förhandla med en annan medlem i FN ger naturligtvis en helt annan dignitet till palestiniernas krav.



En möjlig lösning är en tvåstatslösning med östra Jerusalem som huvudstad i en palestinsk stat. Vi hade naturligtvis helst sett att denna lösning uppstått genom förhandlingar mellan de två inblandade parterna.

När fredsprocessen nu gått i stå är palestiniernas ansökan om medlemskap i FN som ett nödvändigt steg för att föra processen framåt. Därför är det självklart att Sverige som medlem av FN bör stödja en palestinsk medlemsansökan, samt att Sverige formellt erkänner Palestina som stat.



Illegala israeliska bosättningar


Antalet israeliska bosättare på ockuperad palestinsk mark har passerat en halv miljon. Bosättningarna utgör ett tydligt brott mot fjärde Genèvekonventionen och anses vara ett krigsbrott av ICC (Internationella brottmålsdomstolen).

Förutom att den expansiva bosättningspolitiken som Israel bedriver är olaglig, så slår den effektivt sönder den palestinska infrastrukturen och möjligheten att bygga upp ett fungerande samhällssystem.

Palestiniernas rörelsefrihet är kraftigt begränsad och de utsätts regelbundet för ostraffat våld från bosättarna, enligt FN:s samordningsorgan, OCHA. Etableringen av nya bosättningar innebär inte sällan tvångsförflyttning av palestinier.

Eftersom Israel hänvisar till sina militära lagar äger inte palestinierna rätt till kompensation för sina skövlade hem. Avvecklingen av bosättningarna är en nyckelfråga i fredsprocessen. Trots det fortsätter israeliska makthavare att godkänna byggandet av fler bosättningar.

Inrikesministeriet godkände under sensommaren 2011 1 600 nya judiska bosättningar i Ramat Shlomo, och ytterligare 2 700 bosättningar ska byggas i östra Jerusalem.



När stadsfullmäktige i Jerusalem under våren 2011 godkände en plan på att bygga 984 nya bosättningar i östra Jerusalem påpekade högerpartiet Likuds företrädare Elisha Peleg: ”Självklart godkände vi den, det är bara ett första steg.”

Israel verkar med andra ord ha all avsikt att fortsätta trotsa Genèvekonventionen.

EU:s utrikeschef Catherine Ashton ”beklagar” i ett uttalande den 12 augusti 2011 Israels bosättningspolitik, men verkar oförmögen att sätta någon press på Israel att respektera basala internationella lagar och regler.

Även FN agerar förlamat i frågan eftersom USA lämnar in sitt veto vid varje resolution som fördömer bosättningarna. Sverige bör därför kraftfullt agera för att förhindra att nya israeliska bosättningar tillkommer på palestinsk mark och för att befintliga bosättningar avvecklas omgående.



Summariska arresteringar, orättvisa
rättegångar och anklagelser om tortyr


Enligt Amnesty International använder sig Israel flitigt av ”administrativa frihetsberövanden”, det vill säga arresteringar som beordrats av myndigheter utan att rättssystemet först prövat ärendet. Under 2010 utsattes åtminstone 264 palestinier för dessa summariska arresteringar utan att veta vad de är anklagade för.

Även ungdomar utsattes: en 16-årig pojke satt frihetsberövad från den 20 mars till den 26 december utan att åtal väcktes. Under sin vistelse i fängelse förvägras palestinier rätten att träffa sina familjer.

Amnesty rapporterar också om att palestinier nekas sin rätt till en rättvis rättegång. Många gånger förhörs de intagna utan att deras advokat får närvara. Palestinier ställs ofta inför militärdomstolar trots att de är civila.



De kanske allvarligaste rapporterna vittnar om utbredd tortyr i de israeliska fängelserna. En del av de utsatta är barn. Misshandel, hot om repressalier mot den intagnes familj, att förneka dem sömn, samt elchocker var enligt Amnestys uppgifter vanligt förekommande.

FN:s konvention mot tortyr förbjuder användandet av tortyr och FN:s tortyrkommitté har till uppgift att se till att stater lever upp till det som står i konventionen. Israel har ratificerat konventionen och har därför ett särskilt ansvar.

Med tanke på de misstankar om utbredd tortyr som förekommer mot palestinier bör Sverige som medlem i FN driva på för att tortyrkommittén särskilt utreder Israels eventuella brott mot tortyrkonventionen. 



Muren


En central del i Israels ockupation är byggandet av den omfattande muren på de ockuperade områdena. Enligt Amnesty International hade 60 % av den 700 kilometer långa muren färdigställts i slutet av 2010, 85 % av den på ockuperad palestinsk mark.

Många palestinier har som resultat av murbygget förlorat sin åkermark eller isolerats från sina arbeten, släktingar eller marknader. Internationella domstolen i Haag fastslog den 9 juli 2004 att den mur som Israel bygger strider mot folkrätten.

- Trots det har bygget av muren fortsatt det senaste året.

Det är omöjligt att bygga en framtida självständig palestinsk stat när hela samhället är fragmenterat på grund av muren. Ariel Sharon talade under sin tid som premiärminister om en ”kantonlösning” för palestinierna, men de delar av Västbanken som fortfarande är i palestiniernas händer påminner mer om de svartas bantustans i apartheidens Sydafrika.

Sverige bör agera för att förhindra att bygget av muren fortgår samt att den mur som redan har byggts på ockuperad mark rivs.



Flyktingars rätt att återvända


Krigen 1948 och 1967 resulterade i två flyktingvågor då palestinier i de områden som i dag utgör staten Israel fördrevs, tvångsförflyttades eller flydde på ett sätt som inte kan beskrivas som annat än etnisk rensning.

Antalet palestinska flyktingar uppgår i dagsläget till ca 5 miljoner människor runtom i världen. Huvuddelen bor i dag i grannländerna där de i många fall saknar de rättigheter och medborgarskapsstatus som lokalbefolkningen har.

Artikel 11 i FN:s generalförsamlings resolution 194 från 1948 fastställer att ”de flyktingar som önskar återvända till sina hem och bo i fredlig samvaro med sina grannar borde göra det så snart det är praktiskt möjligt, och kompensation borde utbetalas åt dem som väljer att inte återvända samt för förlorad eller förstörd egendom”.

Israel har dock inte respekterat resolution 194 och förvägrat de palestinska flyktingarna rätten att återvända. Ingen kompensation har heller utbetalats. Fred i Mellanöstern förutsätter att frågan om de palestinska flyktingarna förs upp på dagordningen och finner en lösning i enlighet med FN:s resolution.

Sverige bör i fortsatta förhandlingar driva att frågan om flyktingarnas rätt att återvända förs upp på dagordningen och att resolution 194 ska respekteras.



Jerusalems status


Frågan om vilken status staden Jerusalem ska ha är central. I en framtida självständig palestinsk stat vill palestinierna se östra Jerusalem som huvudstad. Detta stöds av FN, som i flertalet resolutioner fastställt att östra Jerusalem är ett palestinskt territorium och en del av det ockuperade Västbanken, bland annat i resolution 478.

En förutsättning för att ockupationen av östra Jerusalem ska upphöra är att de israeliska bosättningar som finns på området avvecklas och att inga nya byggs. Israel förband sig år 2003 i färdplanen för fred att åta sig detta uppdrag.

Detta löfte upprepades också i Annapolis då Israel lovade att uppfylla de målsättningar som fastlades 2003. Men dessa löften har inte följts av praktisk handling. Israel fortsätter att demolera palestinska hem och ge godkännande till bygget av nya bosättningar.

Fred kommer inte att vara möjligt utan en lösning på frågan om Jerusalems status och att Israels ockupation av östra Jerusalem hävs.



Antibojkottlagen – en inskränkning av yttrandefriheten


I juli 2011 antog det israeliska parlamentet, Knesset, ett kontroversiellt lagförslag som enligt många experter innebär att landet nu passerat en mycket farlig gräns.

Den så kallade antibojkottlagen innebär att det nu blir straffbart att mana till bojkott (ekonomisk, kulturell eller akademisk) mot staten Israel, dess institutioner eller de ockuperade palestinska områdena. Påföljden kan bli hårda böter.

Lagförslaget röstades igenom med siffrorna 47 mot 36 och stöddes av Netanyahus regering. Israeliska människorättsorganisationer som B’Tselem har varit starkt kritiska till lagen som man menar nu gör det straffbart att med fredliga metoder visa sitt motstånd mot ockupationen.

Enligt många av dessa organisationer är detta bara ett första steg i en kampanj från regeringen att tysta kritiska röster inne i Israel.



Även Amnesty International har kritiserat lagen. Enligt dem är detta inget annat än en attack mot yttrandefriheten i Israel, en grundläggande rättighet som alla stater har en skyldighet att upprätthålla och stärka.

Även Amnesty har märkt av ett hårdnande tryck mot israeliska NGO:er och frivilligorganisationer som kämpar mot ockupationen och för palestiniernas mänskliga rättigheter.

När Israel, som anser sig vara en demokrati, så tydligt bryter mot yttrandefriheten och dess medborgares mänskliga rättigheter bör Sverige, som enskilt land men också som medlem i EU och FN, agera för att Israel avskaffar den så kallade antibojkottlagen. 



Gaza


Gazaremsan motsvarar i storlek den svenska ön Orust men har 1,5 miljoner invånare. Den 19 september 2007 definierade den israeliska regeringen Gazaremsan som ”fientligt territorium” och beslutade att Israel har rätt att stänga av el- och bränsletillförseln till Gaza som ett svar på palestinska väpnade gruppers raketattacker mot israeliska städer.

Sjö-, luft- och landvägar till området stängdes helt. Beslutet har kritiserats hårt bland annat av den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem och Amnesty International, som båda menar att isoleringen är en kollektiv bestraffning i strid med folkrätten.

Isoleringen har i grunden slagit sönder ekonomin i Gaza och skapat en djup humanitär kris. Gaza har ända sedan blockaden infördes, av förklarliga skäl, kallats för ”världens största fängelse”.



Enligt Amnesty International lever ofattbara 80 procent av befolkningen i Gaza endast av humanitär hjälp via internationella hjälporganisationer. Enligt Amnesty medför den israeliska blockaden dessutom att den humanitära hjälp som erbjuds får betydligt svårare att nå de mest behövande.

Sverige måste stå upp för folkrätten och kräva att Israels kollektiva bestraffning av Gazas befolkning hävs. Sverige ska som enskild stat, inom ramen för FN och EU, kräva att Gazaremsans luft-, sjö- och landvägar öppnas.



Efter Israels anfallskrig mot Gaza


Den 27 december 2008 inledde Israel urskillningslösa beskjutningar av Gazaremsan. Israels anfallskrig, även kallat Operation ”Cast Lead”, skulle under de kommande 22 dagarna medföra katastrofala följder för Gazas 1,5 miljoner invånare och skapa en humanitär katastrof.

Kriget mot Gaza och den massiva förstörelse som följde i dess spår, kopplat till den israeliska blockaden, gjorde att läget på Gazaremsan snabbt gick från usel till katastrofal. Ekonomin sköts i sank, bostäder jämnades med marken och sjukhus förstördes.

- Gaza har ännu i dag inte återhämtat sig från Israels anfallskrig.

Folkrätten reglerar bland annat hur parter får och inte får agera vid väpnande konflikter och under ockupation. Folkrätten ställer tydliga krav på Israel såväl som på de palestinska parterna, bl.a. att skilja på militära och civila mål.

Raketbeskjutningen in i Israel måste därför betraktas som ett folkrättsbrott, men ursäktar samtidigt på inget sätt Israels svar som var både oproportionellt och drabbade civila palestinier hårt. Samtidigt bär Israel, i egenskap av ockupationsmakt, huvudansvaret för civilbefolkningens säkerhet på Gazaremsan.



Det är i dag uppenbart att omfattande och grova brott mot folkrätten begicks under Israels anfallskrig mot Gazaremsan.

Trots detta har försvinnande få fall prövats i domstol, och bara tre israeliska soldater har dömts för brott i samband med Operation ”Cast Lead”. Två av dessa tre har funnits skyldiga till otillåtet uppträdande, vilket endast har medfört degradering och ett tre månader långt villkorligt fängelsestraff.

- Inget av de många brott som begicks under Gazakriget har ännu prövats vid ICC.

Att folkrättsbrotten dokumenteras och att de skyldiga, inom den israeliska militärmakten såväl som inom den palestinska myndigheten och Hamas, ställs inför rätta är väsentligt för försoning och fred.

Befolkningen på båda sidor väntar otåligt på rättvisa, men ännu så länge har de inblandade parterna varit helt oförmögna att själva genomföra oberoende utredningar och ställa de ansvariga till svars.



Det är oroande att ingen av parterna i konflikten visar någon vilja att följa internationell humanitär rätt eller erkänna att man brutit mot den. Om en kultur av straffrihet vid folkrättsbrott ska tillåtas etablera sig är risken överhängande att de förbrytelser som begåtts mot civilbefolkningen kommer att återupprepas.

Det enda sättet att bryta denna spiral av straffrihet och orättvisa är att nu använda sig av de verktyg som det internationella rättssystemet erbjuder.

Sverige bör både som enskilt land och som medlem i FN, agera tydligt och kraftfullt för att de som är skyldiga till krigsförbrytelser under Israels anfallskrig mot Gazaremsan ställs inför rätta. 




Presenteras inte i Bonniermedia



undermattan.blogg

Publicerat som Information. Texter och bilder tillhör sina respektive upphovsmän
-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

KOMMENTARER

Kommentera helst angående ämnet i artiklarna.
Juridiskt ansvar gentemot slavägarna (myndigheter) ligger helt hos kommentatorn. Uppenbara olagligheter inom hat och hets samt Bullshit & Trollshit plockas bort.