Sverige och neutraliteten som efterkonstruerades av eliten

*
Den svenska neutraliteten

*
År 1907 undertecknades Haag-konventionerna. Dessa konventioner innehåller bestämmelser om vad som är förbjudet och vad som är tillåtet för krigförande länder och för neutrala länder.

*

Sverige förklarade sig som neutralt land den 1 september 1939 och förband sig därmed att hålla sig till bestämmelserna i dessa konventioner.
 
- Hur respekterade Sverige den femte Haag-konventionen?

Article 1:

The territory of neutral Powers is inviolable.

 

»Neutrala makters territorium är okränkbart.«

Kommentar: - Tyska soldater, både till lands och till sjöss, använde sig av Sverige som uppmarschområde till krigsskådeplatserna.

Article 2:

Belligerents are forbidden to move troops or convoys of either munitions of war or supplies a cross the territory of a neutral Power.

»Det är förbjudet för de krigförande att över neutral makts område låta föra trupper eller konvojer av vare sig ammunition eller proviant.«

Kommentar: - Över två miljoner tyska soldater och militär utrustning fraktades genom Sverige på svenska järnvägar, bevakade av svenska soldater.

Article 5:

A neutral Power must not allow any of the acts referred to in Articles 2 to 4 to occur on its territory. It is not called upon to punish acts in violation of its neutrality unless the said acts have been committed on its own territory.

»En neutral makt får inte tillåta någon av de handlingar som åsyftas i Artikel 2 till 4. Den är inte skyldig att bestraffa kränkningar av sin neutralitet såvida dessa kränkningar inte har skett på det egna territoriet.«

Kommentar: - Sverige hade alltså som neutral stat skyldighet att inte tåla neutralitetsbrott men det är svårt att finna exempel på att den svenska staten gjorde bruk av denna skyldighet.

Article 11:

A neutral Power which receives on its territory troops belonging to the belligerent armies shall intern them, as far as possible, at a distance from the theatre of war.

»Neutral makt som på sitt territorium får mottaga trupper från de krigförande arméerna skall internera dem, så långt bort från krigsskådeplatsen som möjligt.«

Kommentar: - Tyska plan som nödlandade i Sverige togs inte i beslag utan skickades tillbaka till tyskarna. Tyska flygare internerades inte utan skickades tillbaka.¹

Det råder väl ingen tvekan om att man inte kan hålla Sverige för ett neutralt land under 30- o 40-talen.
Justitieminister K.G. Westman sa t.ex:

»Jag sade att regeringen visserligen uttalat sig för neutraliteten, men denna skulle inte upprätthållas som en abstrakt ide utan som en praktisk politik att hålla oss utanför kriget.«

»Neutralitet vore inget annat än att hålla sig utanför kriget.«²

Statsminister Per Albin Hansson:

»Så bröts vår kära och strikt hållna neutralitetslinje.«

De som kritiserade den förda politiken beskrevs antingen som vilseförda eller som farliga förespråkare för ett svenskt krigsinträde. 

Efter krigets slut började på kontinenten och i de nordiska grannländerna det stora "rettsoppgöret", dvs. uppgörelsen med de personer som agerat som kollaboratörer och samarbetsmän under kriget.

I Sverige blev det däremot i detta fall endast en krusning på ytan.

- Det hängde naturligtvis samman med att hela det politiska etablissemanget i Sverige burit ett gemensamt ansvar för den förda politiken så att en djupgående revision därmed skulle få karaktären av en uppgörelse med hela det svenska politiska systemet.

- Något sådant var naturligtvis otänkbart: statsministern efter kriget hette liksom under kriget Per Albin Hansson.³

Sveriges regering lutade sig helt enkelt mot den sida som verkade gå segrande ur striden.

Så blev t.ex. Sveriges "neutralitet" mer västvänlig efter 1943.

Den blev även tillmötesgående gentemot sovjetiska önskemål. I Baggå hade man hösten 1944 ett läger där man samlat ryssar, som flytt från Norge till Sverige. Där hade de varit krigsfångar under tyskarna.

Till detta läger fick personal från ryska ambassaden fritt tillträde och naturligtvis kom det krav på att dessa flyktingar skulle sändas tillbaka till Sovjetunionen. En höstkväll deporterades de till Gävle hamn.

- Där väntade fartyg som tog dem till Sovjetunionen.

Därefter har ingen hört något om dessa flyktingars öde men man vet att Stalin betraktade varje soldat som gett sig till fånga som landsförrädare.

- Så vad blev det av de undertecknade Haag-konventionerna?

- Vad blev kvar av neutraliteten?

- I ärlighetens namn måste erkännas: Sverige var inte neutralt!

En helt annan fråga är om det var rätt eller fel att föra denna politik av anpasslighet gentemot de tyska nazisterna. Vi vet inte om Sverige slapp kriget tack vare regeringens eftergiftspolitik eller om Sverige skulle ha sluppit kriget även utan denna eftergiftspolitik.

- Säkert är väl i alla fall att om andra inte krigat mot Hitler så hade Sveriges folk underordnats Hitlers Tredje Rike - förr eller senare.

Det var inte någon neutralitetspolitik som räddade Sverige utan andra folks kamp mot Hitler.

Källa: "Om motstånd och kollaboration - Sverige under 30- och 40-talen"
En del av projektet Past to Present (www.pasttopresent.org)

 -----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fotnoter:

1. Maria-Pia Boëthius, Heder och samvete, s 17

2. Willhelm M. Carlgren, Svensk utrikespolitik 1939-45

3. Alf Johansson, Den nazistiska utmaningen, s 198

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

*
- Tyst om tyska fartyg

genom svenska vatten

SVD 2009 NEUTRALITETSBROTT. De flesta känner till den tyska trupp­trafiken med tåg genom Sverige under andra världskriget. Men få har hört talas om den långvariga tyska ­militära trafiken genom svenska vatten. De tyska ”spökskeppen” är ett glömt kapitel i Sveriges historia.

[...] Division Engelbrecht väckte stor uppmärksamhet, samlingsregeringen gjorde ett uttalande, tidningarna skrev. Om fartygen skrevs inget och bara några kustbor, lotsar och militärer såg vad som hände.

Och detta var början på en länge hemlighållen trafik. Under andra halvåret 1941 gick 93 stora fartyg från tyska hamnar till Trelleborg där de fick skydd av svenska jagare under färden norrut inne på svenskt vatten, nära vår kust, med svenska lotsar.

Från Landsort gick de sedan genom Stockholms skärgård, ut igen vid Arholma, utmed Väddös kust till Svartklubben och därifrån, med svensk ledning genom minfälten, över Ålands hav till Finland. Ibland fortsatte de upp genom Öregrundsgrepen.

Och hela tiden skyddades de av svenska krigsfartyg. Under 1942 lotsades 25 tyska fartyg norrut, sammanlagt alltså 118 stora lastfartyg under 1941–42, med trupper, motorbränsle, stridsvagnar och kanoner. Hur många divisioner de medförde vet vi inte.

Men gamla kustbor och andra som såg fartygen har berättat att uniformerade tyska män trängdes på däck. Det finns några fotografier, tagna av svenskar ombord på eskorterande jagare eller isbrytare. Bilderna var länge förbjudna av censuren, men nu finns de tillgängliga.

Trupperna förstärkte den tyska armén i Finland, och fartygen fortsatte att förse de stridande tyska styrkorna med vapen och folk under anfallet österut.

De flesta unga tyskar i uniform som reste genom svenska farvatten stupade sannolikt på östfronten.

Utmed kusten upprättade den svenska Sjöfartskontrollen stationer. En sådan fanns vid Svartklubbens fyr en bit från Grisslehamn där jag bor sedan 20 år. Här väntade nya lotsar, här gick inspektörer ombord på alla utländska båtar, en av dem berättade långt senare för mig vad han såg.

Boende på Svartklubbens lotsplats har också berättat, liksom fiskare och värnpliktiga som var placerade på andra ställen där de tyska fartygen passerade.[...]

[...]De få forskare som uppmärksammat frågan är inte ense om hur fartygstrafiken ska bedömas. Åke Thulstrup ansåg att division Engelbrecht var en bagatell i jämförelse med sjötrafiken. Det håller inte Johansson med om. Men han sammanfattar ändå:

”En betydande del av de tyska förstärkningarna till Finland 1941 kom således att transporteras på svenskt territorialvatten under beskydd av svenska flottan.”

Kent Zetterberg, professor vid försvarshögskolan, skriver i ”Stormaktstryck och småstatspolitik”: ”Militärstrategiskt var det transporterna till Finland och inte de till Norge, som var viktigast för tyskarna...”

Historikern Rune Bokholm kallar i sin bok ”Tisdagsklubben” (2001) de tyska sjötransporterna genom Sverige ”ett av de allra grövsta neutralitetsbrotten under kriget.”

Det är tunga kommentarer från ledande svenska historiker, kända för att sätta vetenskapliga fakta framför åsikter. Många debattörer skulle nog välja andra ord.

Men debatten blev aldrig av. Hela frågan har kommit bort, sjötransiteringarna är det glömda kapitlet i historien om Sverige under andra världskriget.[...]

http://www.svd.se/kultur/understrecket/tyst-om-tyska-fartyg-genom-svenska-vatten_3138055.svd

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Gustaf Adolf och Hitler på olympiaden i Berlin 1936

Sverige och neutraliteten som efterkonstruerades av eliten