Sidor

lördag 14 januari 2012

KERSTIN LUNDELL – Historiens dom över Sverige…



Historiens dom över Sverige blir hård

Kerstin Lundell / DN 3.1.2012

Inte bara den svenske utrikesministern, utan även den svenske ambassadören, är inblandad i röran av massmord, folkfördrivning och fängslade journalister i Etiopien. Den svenska regeringen bör utreda detta innan det är för sent, skriver författaren Kerstin Lundell.

*

Härvan kring ambassadör Staffan Tillander och Lundin Petroleum måste utredas. Inte nog med att den före detta ambassadören i Etiopien läckt information till ett företag som är delaktigt i folkfördrivning. Han har även själv deltagit i förberedelse till detta genom invigningen av en brunn i Ogaden.

När jag följde de blodiga spåren efter oljebolaget Lundin Petroleum var jag försiktig med mina kontakter med den svenska utrikesförvaltningen. Jag anmälde mig aldrig till ambassaderna i Khartoum eller Addis Abeba, trots att man ska göra det när man reser in i områden som räknas som farliga.



Innerst inne trodde jag ändå att jag skulle kunna lita på ämbetsmännen. Jag trodde att faran var utrikesministern, som med sin bakgrund i företagets styrelse i mina ögon är jävig och opålitlig. Men jag räknade med att tjänstemän på ambassaden skulle ha integritet gentemot företaget, som ju trots allt enligt en stor mängd rapporter varit inblandat i mycket våldsam verksamhet.

Så jag lämnade känsliga dokument på ambassaden i Addis Abeba innan jag skulle resa till Etiopiens somaliska region. Där är journalister inte välkomna och om jag skulle gripas hade mina dokument riskerat att hamna i fel händer, det vill säga hos landets fruktade säkerhetstjänst. Jag ville därför lämna materialet på säker plats.

Efter uppgifterna om samarbetet mellan ambassaden och Lundin Petroleum har jag förstått att det var helt fel. År 2008, när jag gjorde min resa, var Staffan Tillander ambassadör och han var enligt företrädare för bolaget frikostig med information, vilket jag till min förvåning kunnat läsa i Göteborgsposten. Om han delade med sig av information till bolaget var förstås risken stor att den skulle föras vidare till Etiopiens säkerhetstjänst. 

Och så skulle då en kula vänta på mig eller mina uppgiftslämnare, precis som det fanns kulor avdelade för Johan och Martin efter att de korsat landets gräns.
Ambassadören var faktiskt mindre generös med information till sina egna medarbetare. Den person jag talade med på ambassaden hade inte hört talas om Lundin Petroleums närvaro i Ogaden och blev mycket förvånad när jag pekade ut platsen för bolagets basläger mitt i den oroligaste delen av regionen.

Så hur lyckades ambassadören inviga en brunn i något som kan kallas en krigszon utan att tjänstmännen ens visste att företaget var på plats? Faktum är att FN:s representant som var på väg in i området inte heller hört talas om företagets närvaro.

En annan fråga är hur ambassadören tog sig fram till brunnen som han blev fotograferad intill.
Enligt en stor mängd uppgifter rör sig de som kommer utifrån – oljearbetare, ambassadörer och andra – med militäreskort i en konvoj. Soldaterna i konvojen skjuter mot alla andra som rör sig i närheten av vägen. Sköts det när ambassadören reste till brunnen? 

Hur många dog för att han skulle iväg och genomföra en ceremoni? Hur befogat var det ens att han reste så långt bort till en så fientlig trakt där det är glest mellan journalister och andra som kunde uppmärksamma händelsen?

Fast borrandet av brunnen och invigningen av den var i själva verket en mycket betydelsefull händelse, som var värd att föreviga och berätta om. För den var en del av en planerad förflyttning av en stor del av befolkningen i det område där Lundin Petroleum och numera Africa Oil vill söka efter olja och naturgas. Brunnen är borrad långt från den trakten. Tanken är att befolkningen som nu är i vägen för oljebolaget ska flytta dit.

Problemet är att trakten där företaget borrat brunnarna inte är attraktiv för nomaderna i området, eftersom de behöver ha bra betesmark till sina kameler. De vill alltså inte flytta. Borrningen av brunnar är väldigt impopulär, eftersom befolkningen inser vad det betyder.

Det betyder folkfördrivning för oljans skull. En halv miljon människor hotas. Ökningen av antalet militärer i trakten där Africa Oil verkar pekar mot att det snart blir fler brända byar och torterade, våldtagna och dödade civila.

I den här röran av massmord, folkfördrivning, fängslade journalister och fakta som döljs rör sig alltså inte bara en svensk utrikesminister utan också en svensk ambassadör.
Vad är det för organisation som representerar oss svenskar ute i världen egentligen? Är det inte på tiden att det svenska etablissemanget, med statsministern i spetsen, tar itu med problemet Lundin och utreder det lämpliga i den här sammanblandningen mellan svensk utrikespolitik, folkfördrivning och kanske till och med folkmord. För det blir ju resultatet om folkfördrivningen blir mycket våldsam. Ska vi sitta tillbakalutade och vänta på att företagets verksamhet leder till det eller ska vi från svensk sida försöka agera på något sätt, innan det är för sent?


Lundin Petroleum och Africa Oil är inte att räkna som företag som alla andra. Dokumentationen av vad företagen egentligen medverkat till i södra Sudan och Etiopien blir alltmer massiv och kommer från normalt sett trovärdiga källor såsom FN, Human rights watch, USA:s utrikesdepartement med flera. Alla som inbillar sig att övergreppen i företagens fotspår inte är väl bekräftade misstar sig. Ju längre karusellen pågår, desto mer komprometterad blir hela den svenska statsapparaten.

Vad som skedde i Sudan på block 5a och vad som sker nu i Ogaden, på blocken 2, 6, 7 och 8 går att läsa i ett stort antal dokument, av vilka de flesta går att hämta på internet. Det är bara att läsa och begrunda.

Det går inte att komma och säga: Jag visste inte. Alla som vill veta kan ta reda på vad som sker och det gäller också Fredrik Reinfeldt. Läs på innan det är för sent! Historiens dom blir hård över hela det svenska samhället om vi inte sätter stopp nu.
En bra start på undersökningen av vad som sker just nu är att se till att Johan och Martin blir fria och får berätta.

De fick elva års fängelse för sitt försök att skildra det här eländet. Det är dags att folk som är skyldiga till det också ställs till svars.


http://undermattan.blog.com
Publicerat som Information. Texter och bilder tillhör sina respektive upphovsmän
—————————————————————————————————–

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

KOMMENTARER

Kommentera helst angående ämnet i artiklarna.
Juridiskt ansvar gentemot slavägarna (myndigheter) ligger helt hos kommentatorn. Uppenbara olagligheter inom hat och hets samt Bullshit & Trollshit plockas bort.