INFO PAGE 2

INFORMATIONSBLAD 2                                                                     LAGAR

Nedskräpningslagen 2011

Tomburkar, papper, glasflaskor. Nedskräpningslagen ger polisen möjlighet att utfärda böter på 800 kronor på plats för människor som skräpar ned i parker eller på gator.

"Avsikten är inte att folk ska betala en massa böter, utan att de ska sluta att skräpa ned", säger miljöminister Andreas Carlgren i ett pressmeddelande.

Flera polisstationer i Stockholm som TT talat med säger att man inte kommer att genomföra några speciella satsningar mot nedskräpning, men att det blir enkelt att sätta fast dem som bryter mot lagen.

-Vi kan skriva ut en ordningsbot direkt på platsen och det innebär att det behöver inte ta så mycket tid. Vi kan göra klart hela ärendet på en gång, du får skriva under och sedan får du ett inbetalningskort, säger Jonny Petersson, polischef i Skärholmen.

TT: Borde inte polisens resurser läggas på att lösa andra brott?

-Vi kommer inte att gå ut och leta nedskräpare utan det blir mer att om man stoppar en fortkörare så kan man också stoppa en nedskräpare. Om vi är ute och patrullerar så kanske man ser någon som öppnar bilfönstret och skickar ut en påse med sopor och då kan vi bötfälla personen, säger Jonny Petersson.

Cigarettfimpar omfattas dock inte av lagen, trots att pyrande fimpar lätt kan orsaka bränder om gräset är torrt.

Nedskräpningsförseelse: 800 kronor i böter
• Glas- och plastflaskor
• Olika sorters dryckesförpackningar (till exempel öl- och läskburkar)
• Snabbmatsförpackningar
• Engångsgrillar

Nedskräpning: Böter eller fängelse i upp till ett år
• Förpackningar som innehåller tändvätska, färg eller andra kemikalier som kan vara miljöfarliga.
• Om du placerar ut större mängder skräp eller skräpar ner i systematisk omfattning.

(SVT)
Källa: Riksåklagaren

 *

Editors notes: ”Avsikten är inte att folk ska betala en massa böter, utan att de ska sluta att skräpa ned,” säger miljöminister Andreas Carlgren???
Undermattan.blog.com poängterar blygsamt att: ”Avsikten med dödsstraffet i USA är inte att staten ska döda en massa människor, utan att folk ska sluta mörda varan…”

*

--------------------------------------------------------

Åtalad kan hävda fylla och gå fri

I en färsk HD-dom upphöjs berusning till en ursäkt för brott. De dömande justitieråden sopar därmed med ett penndrag bort en grundregel i svensk straffrätt, skriver Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg, professorer em. i straffrätt.

1 november 2011 kl 04:45, uppdaterad: 3 november 2011 kl 13:26 BRÄNNPUNKT | PREJUDIKAT

Vår Högsta domstol, HD – rättare sagt en grupp domare i denna domstol – genomförde den 16 september något som kan liknas vid en kupp. Åtal för en mängd gärningar, som hittills kunnat bestraffas, kommer inte längre att kunna leda till fällande domar. Det handlar om gärningar av olika slag med den gemensamma nämnaren att den handlande har druckit sig så berusad, eller använt narkotika i sådan omfattning, att han inte fattar eller uppfattar något som är avgörande för straffansvar.

I just det här fallet hade en man åtalats för mordförsök. Berusad och påverkad av läkemedel hade han huggit och stuckit två personer med en 24 centimeter lång kökskniv. Bland annat hade en av dem fått en stor sårskada från ansiktet ner på halsen, där såret var 3 cm djupt och mynnade i ett utgångshål i halsen.

Mannen hävdade att han inget mindes – han hade varit så berusad. Högsta domstolen anser att han därmed inte hade det uppsåt som krävs för att se handlandet som ett mordförsök. Den här domen har betydelse långt utöver den situation fallet rör. De dömande justitieråden sopar med ett penndrag bort en grundregel i svensk straffrätt.

I brottsbalkens 1 kap. 2 § står det: Har gärningen begåtts under självförvållat rus eller var gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott. Detta har sedan decennier, också av HD, tolkats så att domstolen när den prövar om den åtalade har handlat med uppsåt ska bortse från misstag som beror på berusningen.

Berusning gör som bekant att man ofta inte uppfattar vad som händer och hur det förhåller sig, och samtidigt påverkas hjärnan så att man ofta blir mer aggressiv och våldsam. Lagen bygger på tanken att om man frivilligt försätter sig i det tillståndet ansvarar man för följderna. Men nu ska inte lagen tolkas på det sättet längre. En grupp domare i HD har upphöjt berusning till en ursäkt.

Just för att den åtalade på grund av berusningen inte fattat vad han gjort eller vidden av detta, går han fri från ansvar för uppsåtligt brott. Domstolen ska gå på vad han faktiskt varit medveten om, utan att ta hänsyn till att han frivilligt genom berusningen satt ner eller helt eliminerat denna förmåga. Den som utsätts för en berusad människas helt livsfarliga aggressivitet, som det var fråga om just i det fall domen rörde, och kanske svävar en tid mellan liv och död, den människan får från rättssystemet svaret att det ändå inte var fråga om ett mordförsök – för gärningsmannen var ju berusad.

Följden av den här HD-domen blir i vissa fall att gärningen graderas ner till ett lindrigare brott. Mannen i det aktuella fallet dömdes för grov misshandel. Men i många fall saknas ett sådant alternativ. Gärningen blir inte längre ett brott.

Det gäller i stor utsträckning sexuella övergrepp. Gärningsmannen var så berusad att han fick för sig att kvinnan var med på allt. ”Jag var så full att jag inte hörde vad hon sa.” Eller han var för full för att fatta att hon sov eller befann sig i något annat hjälplöst tillstånd. Men det kan också gälla andra typer av brott, som skadegörelsebrott, narkotikabrott eller förmögenhetsbrott. Det får till och med den befängda följden att den berusade eller drogade person som säger att han var så borta att han inte fattade att han satte sig i bilen och körde inte kan dömas för rattfylleri. Han uppfyller inte kravet på uppsåtligt handlande.

Det gäller att hitta en rimlig balans mellan krav på rättssäkerhet och effektivitet i dömandet. HD:s nya tolkning kommer att slå hårt mot effektiviteten.

Man är naiv om man inte inser att en åtalad person, som har allt att vinna på att säga att han varit starkt berusad eller drogad, också kommer att göra den invändningen. Hur ska åklagaren kunna visa att han/hon ljuger?

Handlar det om att bevisa nyktra personers uppsåt, kan domstolen alltid fråga sig vad som verkar vara vettigt, rimligt och trovärdigt. Men hur ska domstolen kunna hänvisa till vad som framstår som rationellt, när det gäller ett handlande i stark berusning?

Den åtalade kan lugnt invända att han var full, att han inte visste vad han gjorde och att han nu inte minns någonting.

Detta känns som en kupp. Huvudregeln, fastlagd i 3 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken, som gäller när Högsta domstolen vill ändra praxis i ett väsentligt avseende, är att man kallar till så kallad plenum. Hela HD får vara med och bestämma.

Man hade kunnat vänta sig att den eller de domare som velat genomföra den här lindringen i synen på berusades gärningar skulle ha valt att göra detta när plenum kunnat anordnas. I stället ansåg man sig kunna åberopa en undantagsbestämmelse, med hänvisning till att en häktad därmed skulle fått vara frihetsberövad något för länge.

En dom i plenum hade inneburit en större garanti för att domstolen skulle ha överblickat konsekvenserna av tolkningen. Men att sammankalla hela HD – i september månad – ansågs tydligen ogörligt.

Frågan om tolkningen av bestämmelsen om straffansvar vid rus har varit aktuell i flera lagstiftningssammanhang under senare år. Men lagstiftaren har inte vid något av dessa tillfällen valt att göra någon ändring. Efter HD:s radikala vändning i tolkningsfrågan får vi hoppas att denna vilja aktiveras. Det uppkomna rättsläget är oacceptabelt.

MADELEINE LEIJONHUFVUD

SUZANNE WENNBERG

professorer em. i straffrätt

Mer i ämnet

Läs domen här (extern länk)

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------